vppiysning skulle kunna återgå, och åtminstone närma nig Ull sina fäders stränghet i seder, Fn god början är härtill nyligen gjord genom Kongl. Maj:ts omsorgsfulla proposition till Rikets Consistorier. Måtte Wederbörande omfatta denna höga och ädlå id så som den förtjenar det. Måtte de besinna, att en prest, som på landet vill arbeta året om på slägtets upplysning och förädling, förtjenar lika mycken uppmuntran, som en skolkarl, hvilken arbetar något mer än halfvå året. Måtte de vänta sig, att de tjenligaste Pastorer, om ej uppmuntran saknades, skulle utgå från det vid församlingarne tjenstgörande presterskapet ; ty man kan härvid liknelsevis anföra: en Ceneral UIIr sällan stor, om han ej genomgått graderne. Svenska folket behöfver icke nödvändigt i sina prester Riksdagsmän; ty såsom sådene hafva de aldrig vunnit dess förtroende. Icke heller behöfver det nödvändigt i dem Revisorer, Deputerade m. m. Det behöfver lärare och uppfostrare för sitt religiösa lif, och för en allmän moralisk bildning. Winnes detta ändamål, är folket belåtet: (CKkorts.)