nuancer af titlar ända ned till Hofskräddaren och Hofskomakaren, då ekulle man kunna frukta, att äfven i det allvarsamma Sverge titelsjukan gripit omkring sig väldeliga — då skulle man äfven finna det störa antalet af dem, som genom klädseln skilja sig från hopen och hafva titlar, i följd hvåraf de måste lefva efter sin rang. Och skulle man efter dessa kalkyler uppskatta Sverges stigande i inre och yltre afseende (man bör väl kunna vänta sig, att den så utmärkta förtjensten uträttat något stort för Konung och Fosterland), då Svea! kunde du ännu ett sekel tryggt slumra på ding lagrar och drömma om lysande och gyllene tider. Men vi försäkra dig, att Svenska folket icke längre tror på drömmar; det går lugnt framåt med ögon, öppnade genom en sriganåe upplysning; det vill endast se verklighet, för att kunna Jugnas i sina tryckande bekymmer. ÅNlångan, som å la mode brukar lorgnett, tror sig lefva i ypperliga tider och drömmer om ett himmelrike på jorden, mon den vise, som ser till botten , ser en stor del af menebliga lifvets förhandlingar genom ett skimrande flor i eu kamera ohskura. Mången, hvars blick är för slö för att genomtränga y:an, fo, Hlanuas af den lysande täckmanteln och baHinae al skenet: men och vise afly fiar slöjan och ser — CB ANNAN D Det är i seuning iagal :n da tillfecåsställande för de mera allvarligt tänbesunde fäderneslandets vänner att skåda nåona kontraster, såsom t. ex. ett dubbelt antal med band och stlernor vitniirkto mi, och ett mer än dubbelt antal med band och höjor beliede brottslingar, på en och samma tin. Wi neka in, att förtivusten kan sara dubbelt större nu, men delio minskar ingalunda kontrasten. Fångätyreltofnas och Domraraes berättelser tillkinnagifvå att brotslingarnes antal mer äv körduhläts — ja man hår föreslagit en deporterlog af desse för Fädernesland och mensklighet föricrade varelser, ememan de i senare tider så mycket utvidgade häktena och korrektionshusen icke kunna rymma dem. Förslaget tyckes vara godt och förtjenar att allmänt omfattas. men meuskligheicn gråter deröfver att sådant skall behöfras på en tid da fårtjensten emottagit fördublade utmärkelser. Wi veta att de kortsynte, och de, hvilkas synkrets är genomdunstad af idel ambradoft från högre regioner, skola säga, att dessa tvenne omständigheter icke hafva med hvarandra den minsta gemenskap, Ja wälan! J vise! J kunnen trolistris bättre inse orsak och verkan , grund och följd, än författaren, som, genomglödgad af kärlek till konung och fosterland, endast uppfattar efter egen åsigt det för handen — varande — det i öganen fallande. Men J kunnen likväl icke neka honom; ätt det berisar, hvad det bevisar, nemli