Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1833, sida 2

S 25— — ef Mi AR ARA ooo VM SPRPR REP PA BF ANV Uf Mm RV FPA nästan det enda land i Europa, der ett utomordentligt medel för ett såceant ändamål ansette nödvändigt, och der Regeringen nödsakats afvika ifrån sin allmänna bestämmelse , att endast leda de stora förhållanderne, och i stället nedstiga till enskilt förmynderskap och omvårdnad för enskiltas hushållning. I sjelfva verket erbjuder visserligen Sverige betävkliga förhållanden. Ingen odlingspunkt är farligare för ett land än när det producerar i medelgoda år jemnt så mycken säd, som det behöfver. Ty derigenem exieterar egentligen der icke någon Spannmålshandel, och landet står i afseende på denna handelsgren icke i ett stadgadt vexelförhållande med något annat land. Om det producerar något år för mycket säd, finner det ingenstädes någon afsättningsort. Träffas det af en migsväxt, så är ingen vand att der aflemna sitt äfverslöd. Det måste i förra fallet utbjuda varan; det måste i sednare estel figa den, och en sådan handel blir i båda fallen ofördelaktigare, än nir efterfrågning och uthjadning mö:a hvarendra på halfia vägen. Det är ock af denna orsak, som Sverige i goda år klagar öfver sädens vanvärde, och i åra år är rådlös , hurn det skall fylla sitt bekos. Men å andra sidan är det afgjordt, att detta tillstånd icke är naturens fel. Tider hafsa gifeits, — och de hafva varit nära att återkomma, — då Sverige var ett sädesexporterande land. Denna dess natur böra vi ätminstone i en fråga, der det angår en oheräknellg framtid. icke lemna ur sigte. Wi böra framför allt icke vidtaga sådana anstalter, gom qvarhålla landet i de:s närvarande neutraliserade tillstånd. Sverrige har i cit helt sekel lahorerat med undsättnings-anstaller, och under detta sckel stadnat i det närmaste på eamma od ingagratl. 9 millioner P:ar hafva blott på 21 år blifsit dispenerade, för alt göra undsättningar i Spannmål, samt att dermed hufvudsakligen rikta utländningen, och bidraga till hans redan blomstrande åkerbruks förkofran. Men vi hafva under denna tid gjort föga, för att emancipera Sverige utur dess beroende af utländningen. Wi hafva icke sällan hört klagan föras deröfver, att landet producerar för mycken säd. Åkerbrukaren har ofta fruktat nästan lika mycket för ymniga, som för fel lagna skördar. Ja, man hade till ech med en gång den gigantiska planen, alt genom en ofantlig Magasins-inrättning absorbera hela öfverskottet inom landet, och derigenom uppfylla bristen i missväxt-år. Denna klagan, denna fruktan , dessa öfverspända planer höras ej i något annat land. På andra sidan det haf, som sköljer våra kuster, har man hamn vig hamn öfverfylld af spannmål; men vi hafva ännu ej hört, att dessa ofantliga förråder icke funnit sin väg till behofvet. Skulle väl vi ensamt då behöfva frukta att det öfver