tets pest och olycka. Men i samma mån, som liberalismen är ett resultat af omdömets upplysning, skyr den ock, med obesegrad kärlek till sanning, den skuggrädsla, som skådar upprorets utgreningar i alla Europas folk och länder. Sjelf hatar don att verka i skumrasket, och antar således ej utan skäl och bevis ett dylikt handlingssätt af andra. Den sansade liberalismen anser rättvisans pligt böra vara rättesnöret äfven för politiska tänkesätt, De liberala ideerna tillsammantagna utgöra, som vi sagt, den sanna liberalismens innehåll och väsende. Iläraf är klart som dagen, att liberalismens vänner äro lika långt ifrån att formera en fanatisk sekt, som ock fjerran ifrån den revolutionsyra, hvilken blind både i dess princip och dess praktiska rigtning, yrkar de för hand varande samkhkällsförhållanåernas ögonblickliga omhvälfning. — Wi upprepe, hvad vi flere gånger yttrat, att frihetens sansade vänner icke fordra och knana icke fordra annat, än en ändamålsenlig utveckling af de närvarande iastitutionerna på reformens successiva bana. En småningom framgående reformation är hvad liberalismen vill och yrkar. Den är, i denna fasta grundsatts, fri från all fanatismens öfrerdrift och all egoismens ensidighet. Servilismen och revolutionsyran, dessa egoi-mens motsatta poler, ligga å ömse sidor om en sansad liberal åsigt. Att införa enhet och blind lydnad, må vara ett kärt göromål för några torra, kalla, beräknande naturer? — för de liberala ideernas d. v. s. Iiberalismens vänner är denna syfining främmande, —— A ———— 2— ——