—— AJ 2Uerigare , med anledning af RiksgåäldsContorets Sedel. Cassation. (Forts. fr. N:o 169.) Oväntad, yttra Commissarierne, var för dem Konungens Befallningshafvandes procedur, att icke insända min Klagoskrift, utan i stället i eget namn upprepa en del af dess innehåll och på Embetets vägnar begära, det Commissarierne måtte erhålla en föreställning. Oväntad bör denna Commissariernes förundran förefalla alla dem, som ej så noga känna Commissariernes alltför inskränkta begrepp så i det ena som i andra afseendet. Det tillhör hvarje Chef för ett Styrelseverk att afhjelpa och beifra alla de felaktigheter, oordningar och olagligheter, som medföra en menlig verkan innom dess verkningskrets. Då Konungens Befallningshafvande sjelf fann genom noga pröfning och undersökning Sedelns Cassation vara i fullkomlig öfverensstämmelse med min beskrifning därom, så var det ock Konungens Befallningshafvandes Embetspligt, att till både Uppbördsmäns säkerhet och Länets fattige Innevånares bästa anmäla och kraftfullt beifra den på behörig ort. Commissarierne vilja sen hemta sine beris på osannsärdigheten, öfverdriften och djerfheten af mine anklagelser från det, att hvarken någon Räntemästare eller enskild person gjort något klagomål mot Commissariernes Cassation anhängigt under denna tiden. Man måtte vara mycket fattig på bevis, då man nödgas fatta uti sådana. Jag hade visserligen väntat, att någon eller någre af Herrar Räntemästare vid detta tillfället hade rört på sig, i synnerhet som jag, efter ingångna underrättelser, specielt känner, att de fleste mine Embetsbröder med mig dela den lifligaste förtrytelse öfver Commissariernes Cassation. Men att de ännu ej låtit höra af sig, kan bland flere skäl äfven lätt förklaras deraf, att de, såsom menniskor i allmänhet, gerna vilja, att yxen gerna skall gå, utan att sjelfva hålla uti skaftet; att de äfven torde så här tänka: Vi skola väl akta oss för förluster, och vi vilja ej bråka vära hjernor med rättsprinciper för att för allmänheten strida med sddana personer, som Riksgälds-Commissarierne, hvilkas stridssält är så eget och så beskaffadt, att hvar och en bör be Gud, att icke komma i beröring med dem. Kan hända har mången Räntemästare först velat afrakta resultatet af min klagan, och nu sen detta blifvit, mot förmodan, så snöpligt, finner sig ädelt uppmanad af en inre varm rättskänsla, att offentligen uppträda och bestyrka mine uppgifters sannfärdighet eller, om en och annan skulle finna en motvilja derföre, åtminstone till Konungens Befallningshafvande inlemna alla obehörigen casserade Sedlar, med anhållan, det Konungens Befallningshafvande behagade på hvad ort och ställe, som hälst (blott intet uti Riksgälds-Contoret) inskicka sedlarne och genom deras allmänna åskådande låta beskaffenheten af Riksgälds Commissariernes Cassationer blifva kända och styrkta. Det är ej att förundra sig öfver, det Commissarierne innom den sfer de verka, hafva så liten kunskap om den allmänna opinionen, men snart nog torde de få erfara, att opinionens kraftyttring lätt kan framskaffa en laglig och närmare undersökning och utredning om den ifrågavarande sakens rätta sammanhang , och då oundvikligen göra fullkomligt slut på otillbörligheten och egenmägtigheten af Commissariernes Cassationer. Jag upprepar ännu en gång otillbörligheten och egenmägtigheten, ty jag har haft alltför många bevis derpå. Commissarierne må få till sin stora förvåning veta, att jag verkligen sett de af Redaktionen af Götheborgs Handels Tianing353 7 D