——— — — Wi reproducera, på begäran, nedanstående artikel ur Skånska Correspondenten ; uppställningen af Ineändarens bifogade egna reflexioner pekar oss dock att äfven införa dem, vi anse likväl med Insänd., att ingen stad inom Sverige varit mera utsatt för predikanter, hvilka från predikstolen vupprifsa himmel och jord, fäkta som pukslagare , anfälta sig som vansinnade och sätta en heder i, att af den mindre bildade hopen hyllas som etrasspredikanter. — och önska, att följande ganska sunda reflexioner måtte leda en och annan till urskiljande af det sanna nitet hos prestmannen, från Religionens våldförande genom vissa, här tid efter annan, uppträdde straffpredikanter. Allmänheten har genom Tidninger Aftonbladet blifvit bekant med tvenne mörka järtecken inom Frestlifvet. Säkerligen har det varit Aftonblads Redactienens önskan så väl som Förfis att hafva kunnat draga en slöja öfver desse mörka förhållanden, men det tillhör dock upplysvingens och de goda sedernes väcktare och härolder, att icke lemna oanmärkt äfven det mest fasansväckande, emedan det kan blifva en påle i köttet, androm till skräck och varnagel. Allmänbeten är van att hägakta Sverges Fresterskap, och vi tro, att det i allmänhet förtjenar denna aktning, helst det i förening med Lärarepersonalen vtgör ernnåvelaren för Svenska folkets upplysning. Att detta Stånd i Allmänhetens omdöme skulle förlora någet eerem frem åregandet af S. Lendvalls och Thorkjörnesons förbållerde , vore obilligt att ens frukta. Men likväl torde en och annan presthatare derigenom synas få vatten på sin qvarn.? Af S. Lundvalls exempel torde äfven någon få anledning att mildare bedömma Thorbjörnssons fördömmelseläror öfver sine medarbetare i vingården. Wi tro oss derför, i afseende på desse tvenne Prestmäns motsatta ytterligheter, hafva skäl AR KR o ee 6 —