Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1833, sida 2

.A ———— Brrofratien eller SÄIIf. arer dlelet. Det i gamla tider så förhatliga Herreväldet fördunklar lyckligtvis icke längre Svenska Nationaläran. Det har så småningom nedstigit i familjgrafvarne och i våra dagar undergått samma förstörelse som de. Likväl räknar det ännu flera afkomlingar på sidolinien. En bland dessa är det gå allmänt öfverklagade Skrifvareväldet. Enhrar inser, att en kegent, om han än hade Fabelherdens hundraågon, icke kan klarligen öfverskåda äfven en imskränktare State hela omfattning. Han måste alltså genom andra granska den nästan oräkneliga mängd af ärender, som röra kyrkans och statens, borgarens och landtmannens angelägenheter. Se här orsaken, hvarföre äfven de visaste Regenter i mer eller mindre mån bero af sina Föredragandes åsigter! hvarföre stundom de lagstridigaste resolutioner blifvit af de rättrådigaste Monarker utfärdade! Hvad är då angelägnare än upplysta, sakkunniga och fördomsfria Referenter i de vigtigaste frågor, på hvilkas afgörande osta icke blott enskildas utan hela samhällets väl beror? Man klagar icke utan anledning. att dessa Föredragande, ehuru inför Nationen ansvariga för sin! kontrasignation, ofta sakna den underbyggnad, den urskillning och den säkra takt i allmänna ärenders behandling, som man har rätt att fordra af Konungens sllådeisfvare. Att detta onda, som varit för så mången statskropp en dödande kräfta, i tid afhjelpes, bör naturligtvis utgöra ett bland de vigtigaste föremålen cj blott för Nationens utan äfven