—— (Fragmenter ur min Dagbok.) Då Carl XII låg i Bender, förelade honom hans Gunstling och Skattmästare Gruithuisen en räkning på 50,000 R:dr, som bestod i tvenne linier och var affattad i följande ord: 10,000 R:dr på Hans Maj:ts befallning gifna till Svenskarne och Janitscharerna, och resten depenserade af mig. Det är upprikiigt, fade Konungen, och så vill jag att mina vänner skola redovisa. Wår tids Finans-Ministrar, som med så mycken vånda genomdrifva sina Budgeter i Kamrar och Ständer, skola ej kunna läsa denna anckdot utan att med suckar och kanske tårar utropa: Ack den goda gamla tiden! — Fru von Stacl säger på ett ställe: det gifvas tider då mensklighetens öde beror af en enda man; och det äro olyckliga tider; ty ingenting har varaktighet, om det ej sker genom allas medverkan. Detta böra de erinra sig som vänta verldens sällhet af en Politisk Messias. Folken dö ej; de ha tid nog att vara sjuka, och derföre är det alltid bättre att de lida litet längre än att de få en enda att tacka för sitt botande. Det är den farligaste Tyrannen som underkufvar äfven hjertat. Hade Augustus regerat som Tiberius, så skulle Romerska friheten ej gått under. Furstar, hvilka varit större än sitt tidehvarf, ha alltid förberedt efterverldens elände. Fredrik den Store har förlorat slaget vid Jena. Också hafva i demokratien folken alltid insett, att de blott genom otacksamhet kunde försäkra sig en välgerning för hvilken de hade. en stor medborgare att tacka. — Philidor kunde på en gång spela sex Schack partier och vinna alla, Det var likväl träfigurer, som stå stilla till dess man rör dem. Men den, som gpelar med menniskor, förlorar säkert, om han på samma gång spelar flera partier. — Om också en ny syndaflod kommer öfver jorden, hvartill skulle den gagna ? Narrar och elaka skulle förgås, men dårskap och elakhet icke. Försynen är barmhertig och skulle nu, liksom fordom, sörja för en räddande Noachs ark, der HH3A3n r— ——!2 — ——AALve—rjnnnue we — —