Några ord om nykterhetens främjande. Med uppmärksamhet har Ins. följt allt, hvad som varit i tryck meddeladt af och om våra nykterhetsföreningar, och vill nu, icke till någon af dem, ty det skulle säkert tagas illa, utan till allmänheten hemställa sina tankar, om otillräckligheten af deras i sig sjelft ädla bemödanden. Sansade måttlighetsvänner sågo icke utan bekymmer den schism, som strax uppstod emellan de radikala och de moderata, hvilkas förening hädanefter lofvar gifva säkrare resultat. Sedan denna förening skett, har också Kongl. Maj:t kunnat omfatta den med sitt hägn, som vi hoppas i en framtid kunna yttra sig verksammare än genom blotta skrifselser. H. Kongl. llåghet Krenprinsens deoliagande för föreningen skall också verka mycket, äfvensom Domkapitlens och andra Autoriteters uppmaningar, bland hvilka vi likväl saknat SandhetsCollogii. Man har väl sagt, att blott presten upphör att smaka brännvin, så följer honom hela församlingen: erfarenheten har likväl icke velat bekräfta detta; men om H:rr Läkare, kunder densamma, vid äfventyr att eljest taga sin hand ifrån dom, är jag öf-ertygad att de skulle göra oräkneliga proselyter; ty lifvet är kärt och kroppen ofta mer än själen. — Mon om ochså denna nödiga hjelp-tropp höjde med de andra mot drackenskapen sitt förenade härskri, skulle likväl . ingen varakiig scger vinnas, förr än nationen blif it återförd till enfald och måttlighet i allt, genom de högres efterdöme. Så länge emhotsmännens löner, nästan hvart decenniam ökade, ej verka en bättre förvaltning, utan blott en påstådd nödvändig representation och denna med ekipåger, måltider, tjoxtals vinsorter (många likaså starka som brännvin) 0. s. v. sträcker sig icke allenast till Cheferna, utan Viak för link ned till den yttersta; är föga hopp om den öuskade pånyttfödelsen. Så länge Rikets församlade Ständer, ganom slösande tafffar och klubbar. genom rikskunniga dryckeslag, såsom vid afskedsfrukosten 1830, håna måttligheten, hvad vill man vänta af menigheten? Och de vid frosseriet vanda riksdagsmäunen, åter hemkomne, undergräfva genom fortsättningen icke allenast sitt eget välstånd, ZA2 — utan äf en andras gaaom smittande exempel. När allmogen hör sitt omoud beskcifsa klubblifvet och gratis-måltiderna, är omöjligt att den vöältaligaste nykterhets predikant kan fiona gehör. fill ytterligare hinder räknas med skäl, om man nedrifver hvad man förut uppbyggt. Hjelte-bålen i Par Brical och Bellmansfesten torde med skäl kunna hitföras. — Oasbligt hade ock varit, om brännsinsutdelningen till tropparne förleden sommar kunnat undvikas. Åtminstone var frostelsen vådlig för da många af garnisonen, som Mo uppeifvits tillhöva nyktechetsstältskap. — Är brännvinet oumsa rjelfve utöfsande denna återhållsamhet, äfven ålade a giigligt för Svenska soldaten. så är det äfven oumgängligt