Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1833, sida 2

— — — — Blandade Ämnen. Sillfisket vid Hetteroe i Norrige beskrifves i ett utdrag från ett bref, infördt i Christiansands Tidning; och som samma gifver en klar framställning af sättet, på hvilket sillfångsten bedrifves, upptaga vi det, och tro, att det skall läsas med interesse, i eu tid, då sillfisket med särdeles framgång bedrifves i brödrariket. — Onsdagen d. 23:dje uppehöll jag mig 13 mil från Kirkehavnen och såg der många förberedelser till fisket; jag hade under loppet af 3:ne veckor sett folk hopvis, 20 och 30 tillsamman, begifva sig derhän; dessutom hördes, att fisket allaredan börjat den 21:ste, att sillen såldes den 22:dra för 31 ort tunnan (480 stycken,) samt att den, middagstiden d. 23:dje, såldes för 2 Sp., till hvilket pris hvarje ögonblick förväntades 100 tunnor. Samma afton ankom en express med följande meddelande; Sillen är halfvägs inne i Hetteroe sundet; i dag äro fiskade ett pår 1000:de tunnor; priset förmodas i morgon blifva 2 ort U Både halta och blinda sattes vid denna underrättelses ingång i rörelse; den natten var ingen sömn att förvänta; före dagningen skulle man vara i sundet. Äfven jag beslutade att se Kirkeharnen följande dagen, nemligen Torsdagen d. 24:de. Morgonen framträdde utomordentligt skön; icke en molnfläck, icke ett löf rörde sig och intet inskränkte utsigten åt hafvet. Under rodden utåt fjorden förmärktes på afstånd likasom simmande hus, hvilka snart viste sig Yara båtar, och i dessa staplar af toma tunnor — ju närmare Sundet, ju flera upptäcktes; och sjelfva Sundet, som är 3 mil långt och några hundra famnar bredt, utsträckande sig ; en snörrät linea, var liksom betäckt med båtar, lotsskojter från östlandet och jagter under lösgjorda segel; i Sundets yttre gap var tyvärr tjocka, som betog utsigten åt hafvet, och lofvade mig litet nöje. Snart var jag i Sundet; från Hetteroelandet stod nät vid nät, raktut från land, med ett ölankare Eter simpel boye fästad vid yttre ändan, flera nät stodo i en länga, knappast 20 alnar från hvarandra; till hälften förtrytsam och till hälften utledsen vid att se dessa boyar, rodde jag i tjockan till Qvalsberget, Hvalsbjerget, som ligger yttersti Sundet, då på en gång tjockan försvann, och hvilken syn, — icke allenast båtar och garn i tusendetals, på begge sidor om Sundet, men framför mig det spegelklara hafvet och öf. oj ver detta millioner siskmåsor, som tumlade än i luften än