på hafsytan; de glänste som diamanter, hvarje gång deras bländhvita bröst vändes mot solen. En underlig rök, liksom ur skorstenspipor, uppgick här och der på längre afstånd, man sade det var hvalsiskar. Jag höll utåt sjön, jag var liksom beröfvad all tanka, ty den utom rdentliga inverkan på ögon och öron hade försvagat själskraften — Måkornas skri, hafvets susning och menniskornas väsnande öfve irgick all beskrifning; jag betraktade foglarne, då plötsligt en brusning af eget slag och en återgående sjö bragte båten utur jemnrigt, och mitt öga förut till stäfven. Jag ropade: stryk, ett grund förutj Det uppsteg nå högre, omkring 6 å 8 fot öfver vattnet, och låg tvärsför båten, minst 30 å 40 fot långt. — Hufvudet såg jag icke, det var svart och liknade ett skär, ofvanpå hvilket 2:ne Siller hoppade. Den känsla, som uppstod hos mig, kan jag icke beskrifva, mitt folk strök båten något tillbaka; 30 å 40 sekunder hade förlupit, och vidundret nedsjönk långsamt ett par fot, och i samma ögonblick uppstod en vattenpelare, af måhända ett par fots diameter, med blixtens hastighet, flera famnar i luften, under ett Brakande söm genljöd i de branta kliyperna; strålen bildade en parabel och nedfölli droppar. Fiskrarne frukta icke hvalen, hvilken likt ctt vänligt djur smyger sig imellan håtarno, deu var visserligen ovänligt stor, likasom dess rörelser voro långsammare, ån jag hade hört dem omtalas. Då den ej mera sågs, rödde jag in till holmarne, hvarest fiskdrägtet föregick ; man hade långa rullar långs rellingarne, öfver dessa drog mån näten, hvårs garn icke kunde ses för Sill — på afstånd syntes det som en hvit forss, som nedföll från båten och gaf ett bländande sken emot Solen. Snart voro båtarne fullastade, då man drog endera i land eller till de stora lastbåtarne, hvilka föra Sill till mera aflägsne salterier; dessa båtar lastas på så sätt, att 4 å 5 siller kastas ombord, under det de räknas högt intill 24 tjog; två man stå på däcket för att hålla räkning. På Salteriplatsarne ligga toma tunnor i tusentals; Sillen kastas i högar, och 2ine personer gäla och nedsalta omkring 20 tunnor om dagen; den fyllda tunnan intager omkring 20 tjog, men efter några dagars förlopp sjunker den så, ätt 4 tjog ännu kunna nedläggas, hvärefter tunnan tillslås. De fulla tunnorna bringas genast antingen öm akeppsbord eller till närmaste slad o. s. v. På andra sidan om Sundet är en lås, d. v. s. ett af flera noter anbragdt hägn framför eh bugt, nti hvilken Sillen inträngt; uti denna lås stod visserligen flera tusende tunnor lefsande sill, och så tätt, att en åra kunde stå rätt upp! Samma morgon såldes Sillen för 2 Ort, kl; 10 1 Ort 16 sk., och senare på dagen till 32 sk. tunnan. Otvifvelaktigt fanns denna dag i närheten afTlitteroe 2 å 2000 nät och omkring 1000 båtar, och fiskades samma dag, efter sakkunniges yttrande; minst 6 å 7,000 t:r Sill. Man väntade priset nästa dag nedsatt till 24 sk. tunnan: ——