Twwwwww 242—22a2eAQ — — — — X -— —-———— —k—k— — — ——— ————————— ster, och den muntra kaptenen lät slupen ränna af dit för god vind. utbrast han nu, i det han 77 Utan skryt, gode herrar, tog sig en djup klunk kall punsch, kan man säga, att vi nu hafva en god blåst. Och likväl bestods mig en sådan, om ej vida bättre, då jag än var blott fyra, fem år gammal och allena till sjös på köpet. Jag har icke nämnt om att förhållandet är med mig tvrtemot hvad det vanligen är med menniskobarn; jag vet nemligen bättre hvart det skall bära för mig i verlden, än hvadan jag kommit. Alltnog då jag var vid pass 5 år, och detta bar bordt vara, som man sagt mig, för omkring trettio år sedan, befann jag mig en natt ute i vida hafvet såsom nu, med den skilnad, att jag då lig för vind och våg, och nu har två orefvade segel uppe, att jag då var stel af köld, och nu är varm ända i lilltån. Jag minnes föga omständigheterna vid denna min första expedition ; men hvad jag kommer ihåg, är att jag lemnades ensam på en klippa i vilda sjön och ville firdas efter dem, som sålunda öfvergåfvo mig. Det var kolmörkt, såsom nu, och då jag försökte ro, slogos årorna mig ur handen af första våg. Huru länge jag drefs omkring i denna ställning vet jag ej, men säkert är, att jag till slut hamnade hos godt fälk. Jag vet således, som IIerrarne se, knappt mer än Adam om jag haft föräldrar eller ej. De som sade sig hafva upptagit mig och bragt mia till lifs, voro lurendrejare till professionen, eljest välmående bönder. Jag växte opp bland dem och deltog i deras industri tills mitt skägg begynte växa, då jag gick ut med en Coopvaerdieman och blef hederlig karl. — Se så, håtshaken ut, tag den! — jag tror den onde visat mig vägen bland stenarna här. Slupen låg med fladdrande segel i en bugt af framskjutande klippor; man började räta ut de styfsa lemmarna, man gäspade och röt kölden ur kroppen. Kaptenen och 2 jungmän blefvo qvar vid slupen och sysslade med den; vi andra begåfvo oss stapplande in i den varma stugan. Der stod Julen oppi tak. En väldig brasa af tallved aprakade på den vida spiseln och upplyste rummet, hvarest dessutom på bordet brann ett stort grenigt ljus jemte några enkla. Wäggarna voro fullt behängde med nät och andra fiskbragder, och hörnen af stugan blänkte af hvita getter och killingar, som skockat sig dit. Personalen i stugan utgjordes af en mycket gammal gumma, som satt vid bordet och tycktes sjunga i sin psalmbok, en medelålders man med hans hustru och 5 barn, af hvilka fyra höllo en förfärlig koncert på stentuppar, hvartill det fomte och älsta accompagnerade med en skrällande trumpet af träd. Då vi inträdde uppsteg fadren, stampade ett eftertryckligt slag i golfvet åt de skrålande barnen och nickade åt oss vänligt och utan tvång. Den gamla gumman lade sin bok på bordet, tog af sig glasögonen och fixerade oss skarpt.Hvadan är ni godt 22 SA FO Fr a Fr 2 A laftaoan allarv I CrdH