rörhanna miss det gjortLWid dessa ord spottade hon sig på de rynhiga A branden af det ena ljuset. steg opp och lyste oss starkt i synen. Iåh, hå, fortfor hon nu, men så skall haren vara förhärdadt hvit, för att man skall bry sig om ätt jaga honom in på julafton. Få se hva? man nu kan få till mat åt er alla? Strömming finns här. gudnås, och Anna får försöka klämma getterna litet bättre; men gröt kan ingen ge sig att koka här midt om natten. Så väl gumman, som de andra båda ställdes snart tillfreds i detta afseende. Wi afpelsade oss, värmde oss och gjorde oss välkomna genom en kopp punsch, som gerna bjöds vårt värdsfolk af oss, och än hellre af dem emottogs. Snart voro vi hemmastadda och funno oss serdeles väl i den vanma stugan. Den gamla ville börja sitt bestyr med vårt nattläger och yrkade på att skynda med getternas mjölkning, då en tillfällighet afbröt hennes sysselsättningar och blef en anledning till följder, dem vi ej kunnat förutse. Kaptenen, som blifvit qvar vid slupen, hade omsider fått allt i ordning der, beslagit seglen, fästat båten uppsände, sakerna till stugan och var klar att ligga i land för na-a rs :.-K—. — De 5 Förrän han gick in i värmen med sin hössa, erinrade han sig dock, hvad vi förglöm?e. alt lossa af skottet. Det var knaljen af detta skott, som vållade en sådan diversion i bestyrenDen gamla hörde dånet, och kastade vårdslöst ifrån sig en hufvudkudde af ejderdun, som hon just bar i handen. Hörden I, åde hon med skakad stämma, vhörden I icke ett skott 2 Så må Gud förbarma sig öfver Juno, som ej kunde vintra i Norrige, utan vill bulta sig mot blindgrundet så tids på året. Sätt ut med båten, gosse, och håll väl i nordvest, så att du har vinden, vi skola nog se efter barnen, sörj ej för dem ; skynda bara. För yngre öron, än gummans, var det ej svårt att genast finna hennes misstag. Den så kallade gossen, hennes fyretioårige san, afbröt leende hennes påminnelser , och sade halft bry dd och halft medlidsam: alltid spökar det i edra öron kära mor och skott skall ni höra, om en fluga stampar på er graf, sen ni gått till hvila i den engång. Men gissar jag rätt. så var det en harskrämma, som någon af herrarna lät pusta vid stranden här, och ej en knall ur Junos sexpundiga nicka. Hah h3. sade den gamla, alltid vilja de unga ara kloka men jag är icke galen, icke eller förd af galna föräldrar: Gud hjelpe mig, men julafton som är glad för andra, är min sorgeafton; jag rår nu ej derför, och hvad kunde jag arma qvinna göra? Men sätt er för brasan ni; främmande godt folk, så vill jag berätta er hvad en svag qvinna gjorde, och hvad lön hon hade derföre. Wi efterkommo gummans önskan, medan vår besättning och den unga värdinnangtillsamman bestyrde oss qvällsvard och värmde opp den kalla mat, vi medhade. Men den