för att aprida ljus, sanning och en allmän anda? Den accumulation af kunskaper, snille och matericla krafter, som ej användes till Samhällets vigtiga te angelägenheter, är pa visst sätt bortkastad, om den endast sparas till enskild för kofran, till fåfängans förnöjande celler till sinnliga och ovaragtiga njutningar. Ja, den patriotism är i sanning föga värd, som, då ett medel icke vill lyckas, ej försöker andra, ech oupphörligen sträfvar ått utfinna nya utvägar för att gagna. Den känner icke eller den inre tillfredsställelse, den enda oss dödlige här på jorden förunnade, från alla bittra påföljder och all saknad renade, ädla njutning, som skänkes af medvetandet att hafva lemnat spår efter sig utaf nyttig verksamhet för mensklighetens väl. Endast en sådan allmän anda, gifven åt viljan och förståndet, anstår ett folk, som vill kallas fritt. Det är då först, som Holländarnes gamla valspråk, res parvae concordia crescunt, får tillämpning, och det är då, som tankekraften, allmän, concentrerad och väl rigtad, är oemotståndelig. Lik ångan, som förflutna generationer i sekler sett uppstiga af upphettadt vatten, och hvars fenomen, isekler föragtadt och obegagnadt, aldrig visat större resultat, än bortkastandet af ett lock från den skjudande grytan — till dess hon i våra dagar gifvit verlden till dess förundran begrepp om ång. kraft ; så har äfven, med få och enskilda undantag, först i i vårt tidehvarf, tankekraften fått en behörig allmännelig rigtning att användas till de studier, hvarpå medborgerliga friheten beror, och hvarförutan den är omöjlig. Och för denna kraft, så använd, måste nu — hvad bålverk, hvad ma chinerier, magten än under sekler må hafva fabricerat — allt gifva vika; Vill man åter trotsa den, söker magten, i sin förblindelse, med våld tillsluta alla ventilerne, så bere der den åt samhället en våldsam explosion, och det beror då på slumpen, om dess egna krossade splittror någonsin mer kunna åter sammanfogas. Men gerna sprider sig den renhaltiga upplysningen äfven till de magtegande. Är ej hallstarricheten för stor, så gifves efter i rättan tid. Då utvidgas och upplösas så småningom jbommarne utan krossning och brytning; folkets lifskrafter få efter hand ett ledigt och tillräckligt spelrum inom väl kända och respecterade lagar. De legala och officiella controllerne blifva mindre nödige, åtminssone mera verksamma och tillräckliga, när de understödjas och till en del endast utgöras af den allmänna upplysta rättskänslan. Endast hos ett sådant folk finnes en gudsfruktan, som icke består blott i ceremonier och hyckleri ; endast der träffar man verklig moralitet, i bredd med industri och välstånd. Sjelfva magten finner, kanske till Siu egen förvåning, sig först då rätt säker, när den bortkastat alla godtycklighetens och corruptionens vapen. Först då verkligen upphöjd och sublim blir dess Majestät, när det. renadt och förädladt, är en sinnebild af den gemensamma , Olof IF MR om Fn s NH 2