hafva nu i allmänhet antydt de högre ståndpunkter, hvartill upplysningen måste höja sig hos ett folk, som vill njuta medborgerlig frihet; och det torde icke vara svårt at, bevisa, att äfven der denna frihet — eller rättigheten att deltaga i sitt fosterlands Lagstiftning och Styrelse — är en skänk af förfädren, eller tillkommit såsom en gåfva ofranifrån, så förloras den lätt eller existerar blott på papperet, der icke Nationen sjelf sträfvar upp till dessa upplysningens höjder och vet att der qvarhålla sig. Uraktlåter den att begagna en lemnad måjlighet att upplysa sig — så förtjenar den icke att vara fri, den är då, som man säger, icke mogen för friheten. Despotismens anhängare underlåta icke att öfverberisa de okunnige om sin oförmåga, att tänka för sig sjelfva i sitt lands angeligenheter; och de predika då om nödvändigheten och förmånen för ett folk att hysa förtroende till sin Regering, och påstå, att all ting-är bäst, när hvar och. en sköter sitt yrke och ej bryr sig om andras; en regel, som, tillämpad det offentliga lifvet, innebär den gröfsta och vådligaste af alla Sofismer. Deras hemliga regel lyder eljest så: Du skall förblifva Slaf, emedan du är oupplyst. Sjelfständigheten åter utvicklar den obestridliga sanningen: Att Folken endast förblif;a Slafvar, så länge de äro oupplyste. Despotismen förvandlar likasom till ett brott, hvad som endast är en ofullkomlighet och vill belägga denna med eviga bojor; då mensklighetens vänner deremot hänvisa den tryckta på den länk i bojan, som först och ovilkorligen måste afnötas, emedan den ensam likom sammanhåller eller utgör sjelfva låset, hvarpå fängslets hela styrka beror och hvarförutan dess påläggande ej varit möjligt. Ja, det är alldeles omöjligt att qvarhålla ett folk under godtycklighetens ok, der mängden eller de Klasser, som ega allmän infslvtelse, vunnit det slags högre upplysning, vi påkalla. äfven under de svåraste förhållanden, såsom ett ofördelagtigt och af andra mägtigare srannstater hotadt, gcographiskt läge, en usel Statsförfattning och en tanklös Regering, är den sanna Upplysningens kraft tillräcklig, att omsider vinna målet — medborgerlig frihet. Ty den utgör den: lifsluft, hvilken man oupphörligt söker, för att kunna andas fritt, Men den måste då också allmänt — om ej qvantitativt lika — vara utbredd till alla activa medborgare i så stor grad, att den är tillräcklig, för att skingra villfarelser och i stället sätta sunda begrepp i de delar, som äro vigtigast för Statskroppens hälsa och trefnad. Hvad båtar eljest några fenomener af den största vältalighet ? Hvadigagna väl de snndaste årsumenter och de klokaste råd, om icke det folk, till hvilket de ställas, kan fatta, förstå och använda dem ? De, som i samhället äga inflytelse genom sin börd , sina rikedomar, sina talanger eller constitutionela förhållanden , böra icke bortspilla sin tankekraft på lappri, barnsligheter eller det mindre väsendtliga. På dem ligger skyldigheten att rätt odla sine egna intellectuella krafter och gifva behörig rigt— 0