den gemensamma viljans sköte, är för alla lika. Att kränka dess bud är ett brott ej mindre af den högste än af den lägste. Om således maktens organer sätta sig öfver lagen hvad göra de annat ån upphäfva sjelfva det konstitutionella statsskickets hufvudidee? Deremot ju samvetsgrannare de Styrande handla i lagarnas anda, desto mera närma de sig intilj folket, och detta men intet annat utgör en Regerings sannskyldiga popularitet. Men i den mån de ansvarige rådgifvarne upphäfsva sig till ett medelstånd mellan Konung och folk, eller, misskännande sin egen bestämmelse, endast lyssna till några vissa samhillsmedlemmars interesse, i samma mån köpa de ock pifall af några få till det dyra priset af allmän obelåtenhetGrundlagarna erkänna ingen sluten kast, endast Konu: g och folk, och häfdernz vittna, att aristokratiens kamp sluta! med nederlag. Huru ärofullt stråla ej namnen: Engelbrekt St rarne, och den odödlige Gustaf Wasa! Och under det tidehvarf då Sveriges ära stod högst, man kunde säga, svindlade, — ett tidehvarf hears ljusa minnen vi nyligen sökt återkalla — hvad gaf åt det aflägsna på inbyggare fattiga Sverige en betydelse, en, tyngd i den politiska vågskalen, som på en gång väckte samtidens afund och efterverldens undran ? Historien ssarar: folkets, det odelade eniga folkets varma, allt uppoffrande tillgifvenhet för en ädel Furste. Många hvälfningar hafsa sedan denna tid skakat den oFoliga jorden. Mången storm har upprört dess innersta. Allt har dock bekräftat den eviga sanningen, att endast folkens tilleifvenhet utgör en regerings styrka Derföre, ju tillgängligare styrelsen är för folkets öuskningar, ju mindre sluten kretsen af dem, som äga tillträde till ltegentens person och förtroende, desto närmare står han i beröring med folket och desto säkrare är han att hyllas af dettas kärlek och tillgifvenhet. Följande tidens mäktiga ström, hafva ock Regenterne nu mera lärt inse, att de ej äro de förste adelsmännen, och den bildade medelklassens anspråk att nalkas thronen har småningom tillkämpat sig mer och mer afseende. Samtiden knyter sig äfven i denna punkt tillsamman med de ädlaste perioderna af den försvunna ; och Sveriges stora Gustaver, den förste och den andre, hafva gifvit lärdomar, dem den uuvarande Hjeltekonungen ej mindre af böjelse än af öfvertygelse efterföljt. (Forts e. a. g.) — — AIJ MAN KINGGREI,SE..