förste, som omtalas i IIistorien. Under Frans den 1:stes tid bar man snipiga hattar eller Baretter, hvarpå ägarens vapensköld var broderad. Krigsmannen nedtryckte den öfver ögonen; IIofmannen och Börgaren bar den, lutande åt ena sidan, öfver högra örat, så att venstra örat. prydt nied en perla, blef synligt: — Bruket af Peruker var upptaget hos de Gamle ; bland hvilka Germanernes Guld-lockar voro i högt anseende. Ingenting kan vara löjligare, än den beskrifning, som Lampa. dius meddelar om Kejsar Commodi Peruk; den var insmord med klibbige och luktande salfvor och inpudrad med guldstofft. Den förste, som i senare tider bar peruk, var Abbe la Rivigre, och på hans tid voro peruker så tätt besatte med hår, och så långa, att de räckte ända ued till höften, och vägde flere pund. En sådan peruk kostade stundom R:dr 2, 100 B:ko i våra pengar. (2) Pungperoker kommo på modet under Hertigens af Orleans föreståndare regering, under Ludvig d. Femtondes minderårig het; och kallades då Perruques å la rgence. I äldre tider utmärkte ett långt skägk Frankerne, från det Folk de hade underkufvat. Ynglingarne voro också mycket uppmärksamme på deras pipskägg. Neu mot slutet af det elfte århundradet förklarade Wilhelm, Erkehiskop af Rouen, skägg och länga bår, krig, och dref sin fiendskap så långt, att, uti ett Concilium år 1096, det blef stadgadt, ätt de, som nyttja långt hår; skulle för lifstiden uteslutas från christna kyrkan, och efter deras död, från kyrkans böner. Skägg fann talrika beskyddäre, och kampen derom blef så häftig och hårdnackad, att båda partierne kunde framvisa Martyrer för den goda sakens —