redan länge legat förraradt, ty vid födslen skrefs stolt i din höga själ: ett fritt folks laghundna frihet och folkrepresentation. Det är till en del svaret på denna fråga. 0, förkunna öppet denna lösen ! Nedrif den stela vägg, som är hopfogad af tom glans och tom makt, uppbyggd af Din slägt, fiender, och sedan längre tid föråldrad för vårt upplysta tidehvarf! Nedrif den höga mur, hvars köld beröfyar Dig ditt Lands hjertan! Icke Furstens glans utgör i vår tid ensamt Fursten; icke eller är det armeer, som gifva honom anseende; ty närvarande tid fordrar en borgarfurste. Ty hvar. est öppen redlighet en amt talar till Landets väl i Furstens Råd, der kräfver thronens säkerhet inga fortifikationer. De fräcka mästare, som uttänkte och ännu uppgöra dem emot tidehvarfvet och opinionen, uppkasta så breda statsgrafvar, att folk och Furstar blifva i tvedrägt främmande för hvarandra, och att, under det millioners lycka förtrampas, en orm ständigt gnager på Färstens hjerta, och ofta i mörka, dystra stunder plågar den ädla Kungliga själen. O, tredubbel tung förbannelse öfver sådane uslingar ! Werldens evige och allsmäktige ande skall engång döma dem! — Ställ Er derföre Min Furste! frimodigt i spetsen för Ert tidehvarf! Det skall upplyfta Dig till den strålande höjd, hvilken endast tillkommer den kraf f lle Furstesonen. Förkasta den snäfva småaktighet som ängslande säkrar Dig på din thron! Lät yttranderätten vara fri, i hvad form den än framstår, i munnens ljud eller pennans drag! Endast handlingen bör i hvarje tidsålder straffas. Den store Furstens upphöjda skapare-verk stå allt för högt för låga anmärkares bespottelser; i hans heliga verksamhet talar en Gud, och folkets dom förvandlar snart den legde paskillantens penna till Stoft. Desto mera strålande visar sig då Furstens vördnadsbjudande Majestät i mildhetens glans; ty der, hvarest andans makt böjer anden, der tystas det fräckaste språk. Emottag, min dyre Furste! på denna rigtiga dag i Eder lefnad, en frisinnad och Er tillgifven mans fria språk! War försäkrad, att han, då från Er mun bjudes till handling, är beredd, när öch hvarest än det fordras, att med trohet uppfylla Edra befallningar, savida de öfverensstämma med lagen: