A0— 2 Å 801114 yÅC ÖC1I ste IIVäåIJ FUTSte besitta. Från denna synpunkt må Du, gode Furste tilläta en öppenhjertig man att föra det språk, som skall ledsaga dig till dina Fäders thron; och var öfvertygad, att den som talar fritt, äfven vid hvarje tillfälle är Fritt beredd, att med beredrillighet offra sitt lif för sin Furstes rättigheter! ty eudast den som tolkar sanningen för thronen, har mod att uppoffra sig för thronens bestånd. Detta mod går aldrig i arf till smickraren. Wi lefva I en orolig tid och söndras genem meningarnes partikamp; öfvermod och en fräck inbillskhet nedtryckes af misstroende och drunknar i slapphet. Intet folk vet mera, hvad det vill och skall; dock — alla dessa meningarnes sirider och brytningar kan den gode Fursten, till sitt lands sällhet, förvandla tll enighet. Åt Er, allmänt aktade Prins, har den lysande lyckan beskärt en sällsynt gåfra, den, att med tiden blifva fader för ett friboret och sjelfständigt folk. Icke insnärjdt i prestvälde eller underkufvadt af en blind bokstaflig lydnad, höjer det sig fritt och stolt, och åtlyder endast förnuftets och naturens lagar. 0, vet att värdera denna sällsynta lycka! Med ett sådant folk skall Du, om Du förstår att rätt regera öfver det, förvärfva verldens högaktning. Från din thron må lyckan nedströmma öfver folket. Ingen gråhårig fördom inskräncker hos massan af nationen den fria viljans modiga kraft. Till ditt land skall från Norr och Söder de ädläste uti alla land församla sig; från din thron skall en ny morgon nedkasta sina strålar på en hel verldsdel, och Du, omstrålad af detta höga ljus, skall icke blifva den störste i ditt århundrade, icke endast den storsintasie bland ett stort folk— nej! den störste i verlds-historien. Jag ser, att Du ler — och ditt leende kallar mig en svärmarc. Ö nej! jag känner verlden Jag vet att göra skilnad imellan vilja och att kARHAH; men jag vet, i sanning äfven, hvad man med en fast vilja förmår härpå jorden. Ännu har aldrig, så långt verldshistorlon går tillhaka. slumpen tkänkt en Furste ett folk, så fritt från tom inbillning och blindt fördoms mörker. Ännu aldrig så länge länder benämnta stater; ty Du, min Furste, beherrskar Protestanter. — o måtte Du fatta detta ords hela betydelse! I vårt betydningsfulla tidehvarf ligger det oändligt mycket och outs äglig: stort i dina händer. Ett enda ord förenadt med kraft i Liljan, och i allt sprides och andas nytt lif; ty hos ditt folk kan ett enda andande aldrig öfvergå till störm, helgden af dess sro och bildning har satt det på en allt för hög ståndpunkt att göra detta tänkbart; ach när orkaner utifrån hota din ädla statsbyggnad, och oväder förtornar sig rundt om den, håll då fast vid denna eviga sanning: Den som kämpar med opinionens svärd vinner alltid segren. Dock — jag hör Dig, min Prins, fråga!?Hvad heter då detta allsmägtiga ord? O! denna fråga kommer endast från ;