—— Den store G USTAF ADOLFS dod. (Utur Anmårkningarneåt ill Hr. Prof. Geijers Tal.) Konungen hade i spetsen för Smålands Kavalleri sätt öfver dikena vid vägen och återtagit ett redan en gång vunnet och förloradt Kejserligt batteri, samt tor af sig hatten, tackande Gud för denna framgång, då tvenne fiendtliga Cuirassier-Regementer framtyckte och gjorde ett nytt anfall, hvarvid Konungen lossade sina pistoler emot de närmaste och kom midt in ibland fienderna. IIans häst blef skjuten genom halsen och han sjelf i venstra armen. Hertig Frans af Lauenburg sökte uppehålla honom på hästen och föra honom ur striden, då en Öfverste-Lieutenant Falkenberg, Kejserlig Cavalleri-Officer, hvilken man ej igenkände för fiende, sprängde fram och skjöt Konungen genom ryggen, så att han störtade af hästen, hvarpå Hertigens ridknekt genomstack Falkenberg med sin värja. Att Hertigen i detta ögonblick lemnat Konungen är den förebråelse man kan göra honom, i fall han ej dertill blifvit tvungen. Ty nu voro alle GUSTAF ADOLFS följeslagare fallne eller flygtade, utom en Tysk Page, som sökte förgäfves hjelpa honom upp från marken och på sir häst. Under detta fruktlösa bemödande kommo tre Kejserlige ryttare och frågade, hvem den sårade vore. Då Pagen ej ville säga det, utan svarade att det vore en Officer, gåfvo de pågen två värjstyng och ett pistolskott, hvaraf han störtade! till jorden, plundrade honom och togo hans häst. En af dem har derpå, utan att känna Konungen, gifvit honom dödsskottet med en pistol ge