.2 2:o:: — —)—sy fulländadt, och hvarje luxartikel, hvarje astrallam a och hvarje stöfvel, hvarje thekanna och hvarje fruntimmersrock så finished och lockande framlyser mot oss: utan äfven konsten i uppställningen, färgornas kontrast och mångfaldighet gifver de engelska butikerne något dom eget frestande; äfven de alldagliga lefnadshehofven visa sig i en öfverraskande trollglans, vanliga matvaror locka oss genom deras nya upplysning, sjelfva den råa fisken ligger så smakfullt rensad, att dess med regnbågens-färgor glänsande fjäll hänrycka oss, rått kött ligger såsom framställdt i en nndermålning, brokiga porcelaines-tallrickar, bekransade med den friskaste petersilja, allt framstår för oss såsom vore det måladt, och påminner oss om de färgrika men trogna målningarne af Franz Mieris. Endast menniskorna äro icke så glada som på dess holländska målningar; med de allvarsammaste ansigten försälja de de lustigaste leksaker, oeh deras färg på samt snitt af deras kläder är lika enformig som deras hus. Uti den motsatta delen af London. som kallas vestra ändan, the vest end of the town, hvarest den firnäma och mindre sysselsatta verlden bor, råder en ännu större enformighet, dock finnes här ganska långa, mycket breda gator? hvarest alla husen äro stora som palats, men till det yttre ingentivg mindre än utmärkte, utom att man här? likasom på alla icke aldeles ordinära boningshus i London, finner fönstren i första våningen försedde med balkoner af jerngallerverk, och äfven au nez de chausste ett svart galler hvarmedelst en i jorden begrafven köllarevåning stödjer sig. Äfven finner man i denna delen af staden stora squares, rader af hus. lika de förut beskrifne, som bilda en fyrkant, i hvars midt synes en med svarta jerngaller innest ten liten trädgård, försedd med någon slags statue. På :lla dessa platsar och gator stötes aldrig främlingens öga med eländets bristfälliga hyddor. Öfserallt framlyser rikedom och förnämhet och sammanträngd i aflägsna gränder och mörka, fuktiga gångar dväljes armodet med dess lumpor och tårar. Den utländning, som genomvandrar de stora gatorna i London och icke af en händelse kommer till de qvarter, som bebos af pöbeln, ser derföre intet eller ganska obetydligt af det myckna elände, som förefinnes i London Endast här och der, vid ingången till en mörk gränd, stå stillatigande en vanställd qvinna med ett spädt barn vid ett blottadtbröst, och tigger med ögonen. Måhända, om dessa ögon ännu äro sköna, kastar man en blick på dem — och förskräcks för den verld af elände, som man uti dem har skådat. De vanlige tiggarne äro åldrigt folk, mestadels morer, hvilka stå vid gatuhörnen, och hvad som i det smutsiga London är högst nödigt, sopa en gångväg för fotgängare, hvarför de fordra en kopparpenning. Fattigdomen i sällskap med lasterne och brotten. framkommer först om aftnarn ur sina gömmen. De sky dagsljuset så mycket omsorgsfullare, ju förskräckligare