(the nasty german frov) i deras interesse; då Konung Wilhelm, som ännu om aftonen lofvade Lord Grey, att utnämna så många nya Peers, som fans nödigt för reform iillenå genomdrifvande, turnerad genom Nat:enz3 Drottning, följande morgonen bröt sitt löfte ; då Wellington och hans Tories med doras lösaktiga händer grepo Statsmagten: då voro dessa -ngelsmäun plötsligt icke mera odrägliga, utan ganska interesanta; de voro icke mera frånstötande, utan de färenade sig : massa ; de blefvo enstämmige, de voro icke mera så skri. ande, utan fulla af det djerfvaste välljud ; de uttalade saker som klingade hänryckningsfallare än Rossinia och Meverveers melodier. Jag skrattade åt många saker undermitt vistande i London, men hjertligast åt Lord Mayorn, den egentlige Burg mästarn uti London område, som lik en ruin från medelåldrens communalväsende, har bibehållit sig uti allt sitt Pernkmajeatät och skråvärdighet, Jag såg honom omgifren af sina Aldermän de äro Borgerskapets gravitetiska representanter, Skräddare och Handskmakare, större delen tjoeka krämare, röda beefsteaksansigten, lefvande porter-muggar, men nyktra oeh ganska välmående genom flit oeh sparsamhet; så att flera bland dem, enligt hvad man försäkrat mig, uti Engelska Banken hafva insat i flera hundra tusend Pund Sterling. Engelska-Panken är en stor byggnad i thread-neadle-Street; skulle en revolution utbryta i England, så kan Banken komma i största fara, och Londons rike borgare kunde förlora sin förmögenhet och på en timma bringas till tiggarstafnen. Icke destomindre, d. Kenung Wilhelm återtog sitt ord och Englands frihet stod på branten af sitt fall, påsatte Lord Mayorn sin store peruk Och begaf sig med sina tjocke Äldermän på väg, och derag utseende antydde så mycken tillförsigt, så mycket lugn, som om de begifvit sig tilllen middag måltid i Guildhall; men d eingo till Underhuset och protesterade der på det kraftigaste emot det nya Regerings-systement; ställde sig emot Ko. nungen, i fall han icke åt erkallade, och ville häldre genom en revolution sätta Hf och gods på spel än tillåte engelska frihetens undergång. De äro som nämnt, högst originäla desse engelsmän! — Jag skall alldrig glömma en man, som jag såg sittande i Underhuset bland venstra sidans talare; ta aldrig har en menniska misshagat mig mera än denne. Han sitter der ännu allt jemt. Han är en undersätsig figur, med ett stort fyrkantigt hufvud, betäckt med lufviga uppstående röda hår. Det högröda breda ansigtet är hvardasligt, regelmässigt-oädelt, med medelmåttiga ögon. karet tillskuren näsa, med en ansenlig bredd imellan denna och munnen: och denne kan ieke utsäga tre ord utan att nummertal mel. lankomma, eller åtminstone att fråge är om penningar. Det ligger uti hela hans väsende något smansaktigt, lumpet, shabit, korrt, han är Skottlands bästa representant: Herr Joseph Hume. Man borde gravera hans bild framför In arje räknebok. Han tillhörde alltid onnositionennnn mmnigtesn a