Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1833, sida 2

Styckegods. . Det förljudes. Ryktet påstår att vår stad håller på att göra en stor, ena oersättlig förlust. Tvenne våra äldsta och vittraste Damer roro på årets morgon, nästan utan allt hopp. Ehuru födde på en ärbar tid, påstår man dem ega det bakvända ödet, att väl något nära känna sin far, men allsicke sin mor. — Deras vittra idrotter äro—stadsbekanta. Under hela sin lefnad hafva de alltid varit de intimaste vänner. Den äldsta har dock mera sällan: visat sig i det allmänna, hvarunder hon likväl alldrig kunnat borrtlägga sin gamla vana att hvarje Lördag begifva sig i mera obildade sällskaper, än den yngre, hvartill orsaken lärer böra sökas i en mindre omsorgsfull uppfostran. — Ehnru de begge, synnerligt under stadens gyllene period, ofta vid sina utvandringar skola blifvit både rifne, slitne och flnidum-beskänkte, hafva de änn alldrig varit kallade för Polisen, — detta sedernas, vitterhetens, skicklighetens, kunskapernas och sanningens tribunal; — alldrig indragne till laga forum för minsta utsväfningar; och ehuru ganska ofta inblandande sigi politiken, alldrig för delaktighet i någon konspiration dragne inför Götha, mycket mindre äa