Article Image
Inför Svea Mofrätt. — Om någon af dem varit besvärad af Amor, känner man föga; men att han aldrig stungit, vet man med säkerhet; — ty begge nedlades de såsom Jungfrur på sjuksängen den 31 sistl. Den äldsta damen är dygdädla Demoiselle Götheborgs Nyheter, 68 år, och den yngre Mamsell Götheborgs Allehanda, 59 år ,— a Ett ord i förtroende. Wi äro förlorade! Stockholms Dagblad piggar upp sina abonnenter med löfte om en kunnig medarbetare; Götheborgs Dagblad sina prenummeranter om en skicklig Medarbetare; och Stockholms Aftonblad sina talrika läsare om en snillrik Medarbetare , flera andra tidningur att förtiga, och vi äro icke ens i tillfälle att kunna uppigga våra med löfte om en okunnig Medarbetare. Hvart i all verden skall väl detta taga vägen? synnerligast som det bättre papper vi ämna begagna, ännu ieke höres af. Wi föreställa oss således, att vi oförtöfvadt blifva rent af öfverfiyglade af våra värde medbröder, understödde af sina kunnige, skicklige och snillrike medarbetare i vingården: icke kunna vi sjelfve, och hvem vill väl för oss exponera sig att träda inom manegen, då möjligen sådane som af naturen fått de spetsigaste hornen löpa otyglade emot oss ? — Dock, vi vilja trösta oss, som fiskaren med orden i visan: friskt mod låt sorgen fara, bekymren från digt slå, emedan vi hoppas det bästa, och att rikets andra stad och landet deromkring, icke är så alldeles utan personer med kunskaper och skicklighet, att det ju icke finnes en eller annan med vilja och förmåga, att för sitt nöje allt då och då hedra vår tidning med små bidrag ; helst både plan och utvidgning tillåter införande af uppsattser i allahanda ämnen, då deras innehåll icke strider emot anständigheten och imöjligheten för oss, att stå till ansvar enligt tryckfrihets-lagen, — i hvilka hegge afscenden vi förbehålla oss vara ensamme dommare. Likatom Stockholms Aftonblad, i ett sednare nummer uppger sig ämna utmärka en ännu ytterligare medarbetares snillefoster med sjernor, så vilja äfven vi på samma sätt pryda de bidrag en vän redan behagat inskicka, och skola vi på samma sätt utmärka dem han möjligen framdeles behagar hedra oss med. De signaturer hvar och en insändare i öfrigt behagar välja, för att cj blifva misskänd för uppsatser, som icke slutit ur dess penna, skola vijemte tystlåtenhet, samvetsgrannt sakttaga.

2 januari 1833, sida 3

Thumbnail