Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1832, sida 1

för samhället förloradt, och hans consumtion medtager, utan att lemna någon frukt, en del af årets inkomst, AD Kd . Det är klart, att Om, genom verkan af förmåjgenhetens fördelning, alla voro föranlåtne, att genom arbete söka en fyllnad ! otillräckliga inkomster, så skulle, På visst sätt, consumtionen icke vassixa annat, än ett utbyte af redan färdiga producn ster emot sådana, som äro under verket, och att år industrien, bragt till den högsta grad af verksamns( het, som man kan föreställa sig, skulle mer och n Ii ner Öka antalet af de föremål, som för menniskans välmåga äro nödvändiga, ö . Säkerligen skall denna föreställning alldrig realisera sig, Så länge det finnes privilegierade fastigt het-egare, skall det och finnas sysslolösa, och sjelfva de industriela skola alltid improduktift förtära en del af inkomsterne utaf deras egendomar och kapitaler. Då emedlertid en endast må —— — . ttligt stor förmögenhet syftar att afhålla egaren från en förstörande sysslolöshet, så följer deråt, att ju mindre ojemnhet det är i fördelningen af den årliga productionen, desto mindre rikedomar egnas och åt en improductiv consumtion j I ———— Dessa slag af consumtion hafva dessutom lika skadliga verkningar i alla händelser; icke graden af rikedomar gör, i detta afseende, en stor skilnad mellan resultaterne af den industriela d e pensen. Det är nästan blott sitt eget arbete, som en mindre godsegare beröfvar samhället, Uturstånd att söka Hjutningar som ligga särdeles långt utom kretsen af lifvets verkliga behof, framkallar tillverkningen för hans behof en Nyttig industri, och hans inkomster gå åtminstone till betalning för den arbetande klassens productiva tjenster. Millionären deremot, om han och kontribuerar till industriela arbetares underhåll, slösar derjemte medel på en hop onyttiga varelser, hvilkas fäfängliga talanger tjena till intet annat, än att roa honom under hans sysslolöshet, öjelfinproductiv consument med delar han samma role åt en mängd menniskor, som eljest skulle knnna Producera i stället för konst. närer och handtverkare besoldar nan lakejer, maitresser, komedianter; och skatter, hvilkas rätta användande skulle kunna lifva de konster, på hvil. as framsteg menniskans trefnad beror, uppmunra i stället dagdrifvare, eller föranleda till arbeten, wvilkas enda resultat är förfining af lättsinniga, fta osedliga, njutningar Detta är icke allt. Sjelfa den rigtning, som de höga klassernas luxe gifer åt medlen till production, är den minst förronliga. De öfverflöds artiklar, som bestämmas ör de rika, medtaga krafter, som, bättre använa, sku!le öka den allmänna Välmasan? aneh da, wo