—— —är —— märksamhet vid ätskilliga ämnen, som dermed ega gemenskap, Bland dessa förekommer äfven den ganska vigtiga frågan, hnruvida aristokratiska pr!vilegierna: quarstäående, eller deras uppråttande under en mera modern form, må vara gagnande för samhället i allmänhet. Ett bidrag till en sådan undersökning är följande artikel. Mången skall må hända tycka, att den smakar något torr, som man säger; men jag hoppas, att den skall finnas desto mera sakrik och upplysande sitt ämne, , — OmMajorat-institutionernasin. flytelse på industriens ochrikedomarnes tillvext, af M. H. Passy, Om den olikhet i förmögenhet, som Egendoms privilegier (privileges de proprigte) medföra, har till följd att qvarhålla en nations befolkning under dess naturliga ståndpunkt, så hindra äfven dessa privilegier industriens framsteg, i det de, å ena sidan, störa kapitalernes förökande och omlopp, och å den andra, gynna en consumtion, utan motsvarande production, De äro följaktligen skadliga för förökandet af folkens rikedom och välmåga. Wi vilja, till en början, angifva kapitalernes nytta, såsom verkande orsaker till rikedomars frambringande, och man skall deraf tydligen inse, hvarthän de Stats-institutioner leda, som åsyfta att samla och fästa all egendom hos aristokratien, Man vet, att menniskan, drifven af begäret att förbättra sin ställning, naturligtvis uppsöker alla medel att föröka sitt välstånd, Om en ny uppfinning, en förmonligare productionsgren erbjuder henne någon fördel, omfattar hon den genast, om bättre odlings eller tillverkningsmethoder till hennes fördel öka det förut bestående förhållandet mellan kostnaden och vinsten af hennes arbete, så tillegnar hon sig dem; och med ju större konstfärdighet, hon underhjelper sin productiva kraft, destomera industri har hon, desto snarare samlar hon rikedomar, Men fastän iudustrien är resultatet af menskliga förmögenheternas utvickling, har den derföre icke mindre behof af materiela medel; och det är i mon af national-kapitalets omfäng och rörlighet, som den trifves och blomstrar, Arbetet får ej genast och omedelbarligen sin lön 3 man skördar icke förrän en tid efter, sedan man sått, hvarje företag fordrar förskotter; och likasom individen nödgas rätta sina operationer efter de tillgångar, han har att använda, så framskrida icke eller nationerne på konsternas och handelns bana annorlunda, än såvidt omständigheterna förmå de förmögna klasserna att, genom inskränckningar 1 sin vanliga consumtion, bespara summor till ett productift användande, hvarigenom öfverflöd uppkommer Hå kantaler IM 55