igenom blifver befolkningen delad i tvenne klasser; den ena, allt för fattig, för att göra kär besparingar, alltför okunnig, för att med de industriela naturanlagen förena de kunskaper, som göra dem användbara; den andra, alltför rik, för att genom arbete söka förbättra sina villkor, Der uppkommer oförmåga hos de ringare, brist på vilja hos de store; och industrien, blottad på medel till utvickling, råkar i ett bedröfligt förfall, Och i sanning, hvilka bevekelsegrunder skulle kunna förmå menniskor, som äro i besittning af: alla de njutningar, dem lycka och förmögenhet skänka, att sätta dessa njutningar på handelns och speculationens vanskliga spel? För hvilket ändamål skall de lösrycka sig ur det ljufva lugnets famn och försaka de vanor af prakt och ytlig storhet,som deras höga rang nästan ålägger dem såsom en pligt? Det ligger haruti för dem ett missförhållande melian arbetets olägenheter och dess vinst; ty det är mindre sjelfva rikedomen, än de utmärkelser, hvilka vid dess egande äro fästade, com man söker, och i detta afseende lemnar börden dem intet öfrigt att eftersträfva. I Itahens republiker, likasom 1 de Holländska provinserna, har man sett mäktiga familler fortfara med de handels-speculationer, som gjort deras lycka; men så hafva alldrig de kaster varit sinnade, hvilkas ärfda förmögenhet varit frukten af ett privilegium, I Europas Monarkierharindustrien aldrig haft någon farligare fiende, ändet förakt, adeln fästar vid vinst gifvande sysselsättningar, Omskapande till positiva lagar de fördomar, ett privilegieradt högmod förestafvat, har den ej blott skjutit ifrån sig dem afsina medlemmar, som sysselsätta sig med konsten och handelj, utan äfven, af afund öfver de rikedomar, det borgerliga ståndet samlade beständigt sträfvat att grum a eller uttorka de källor, ur hvilka det hemtade sin vinst, Hittills hafva vi endast sökt utvickla de orsaker, som göra en omättlig rikedom hos ett inskränkt antal, föga gagnande för industriens kraftyttringar ; men det finnes dessutom, i egendoms-privilegierna, stadganden, som verkligen döma dem till sysslolöshet, hvilka deraf äro i besittnig. Om en fri godsägare vill arbeta på förökandet afsin förmögenhet, behöfver han endast realisera sin egendom, och alla vägar tll rikedom stå honm Öppha; om deremot en privilegierad höjer sig öfver sin kasts fördomar och önskar att deltaga ijen handelseller manufacturspeculation, så antingen hindras hans förslag alldeles eller åtminstone uppehållas de i sin verkställighet af möjligheten satt afyttra en ärfd egendom, lagligen försäkrad åt hans afkomlingar. För honom finnes intet annat medel, att samla de fonder, han behöfver, än besparing på sina inkomster; han måste beqväma sig tll långiriga försakelser; han måste, med blicken fästad i en i framtiden Ökad rikedom, börja med att beröfva sig de njutningar, hans förmögenhet tillåter honom att smaka; och, om han ock skulle förmå sig härtill, så finnes dock intet, som förvissar honom, att ju i det ögonblick, då han skulle kunna ställa sina planer 1 verket, de gynnande omständigheterne sicke hafva förbytt sig i jolägliga. Man inser lätt, att, under iuflytandet af en lagtifrning, så hinderlig för användandet af industriel förmåga, Adeln, äfven om man antager den fri från fördomar, skulle förblifva sysslolös, och att den ingenting skulle göra för samlandet at reproduciva kapitaler. Olyckligtvis drabba de institutioner, som i detta fall binda Adelns händer på ett innu betänkligare sätt samhällets industriela krafter, ———————— — —ä—äpf AE — — I den mon samhället blomstrar och utvicklar ig, förändrar industrien hos dess medlemmar ofta