neatt ske, under det verkliga coursen, genom mindre ynnande handels-conjuncturer, ändamålslösa coursperationer, öfverdrifven import, forcerade sufverippköp och vexelrytterier är uppjagad till 146 s., åskullerealisationen blottföranlela att coursen brådst örtande föll, och möjligen bibehöll sig vid 126 s., så länge ilfvertillgång a 128s, fanns åt Hrr exporteurer och skrinläggare deraf; — att våra jernoch trävaror m. m. derigenom hatigt skulle sänka sig till ett ruinerande vanpris, varifrån de visserligen icke lika fort höjde sig i mon utaf coursens derefter ofelbar a stigande; — att lägre priser å importerade nödvändighetsoch öfverflödsvaror ingalunda kunna på förhand ersätta, de stora förluster, som sedermera genom fall i än större scala komme att drabba landets egna producter; — att i följe af nyssnäm de silfverutvexling uppkommande penningehrist och saknad af förmonlig afsättning, tillfällena till arbetsförtjenst skulle blifva sällsyntare och arbetslönerna ringare, hvarigenom den torftigare delens af nationen belägenhet ännu ytterligare kom me att försämras; — att Capitalisternas pressningar till uppköp af silfver, 1 afvaktan på högre räntor och en n y konstgjord cours-stegring, skulle föranleda ull de öfvermåttan skuldsatte landtmännens och näringsidkarnes totala undergång; — att i få ord: allmän nöd, villervalla och misstroende meddorgare imellan, och osäkerhet i handeln och myntvärdet skulle uppstå, i stället för det påräknade återställandet af allmänna crediten och penningeväsendet; — och, att sålunda Sveriges utblottade inbyggares ökade lidande, och de oerhörda summor Banken enskildt fick tillsätta genom en så beskaffad myntoperation, ingalunda kunde anses er satte, genom den partiela, oskäliga vinst, som orått vist tillföll några inoch utländska penningvinglare i hutvudstaden 3; eller dit för att profitera tillfälligtvis uppreste agiotörer och i allmänhet allt för obetydligt skattdragande penningegudar, hvilken dem, på allmän bakostnad, tillskyndades! — Utan, att deremot enda sättet, att tillvägabringa en ändamålsenlig mynförbättring vore, att med Bankens inYkomster allt framgent förstärka dess nuvarande silfverfond och att så berama, det förnuftiga tulloch ekonomiska författningar understödde lyckhgare handelsconjuncturer, hvarigenom myntet nog förbättrade sig sjelft; förutsatt likväl, att härtill komme, den för detsamma säkraste garantin, Bankens för everldliga tider skiljande från det onaturliga, att vara Stats ver kets, genom Statsmagtens kopplerier, lättfotade frilla! — Nej, att motsäga dessa fakta kunde visserligen ingen man tilläta sig; hvadan, då man besinnar, att detta på sätt och vis icke skett, under det löjliga bemödander, att i ett caos at ord, lysa med lånta fjädar. utan att fostret egentligen är blott ett slags Oting, så torde nyssnämnde anmärkningar få gälla för ett oemotsägligt bevis, att det verkligen har en Mor, hvilken vi här wvija kalla Madam, om ock ingen efter detta vill anse sig för dess Far; väl vetande, att Madame i fran ka språket, utmärker en ganska ansedd person. — Dock, det följande skall ännu närmare pevisa, att Hr Frillerre Ka nt2 ow verkligen är plifven det löjliga ödet beskärd, att ha en Madam sill antagonist; naturligtvis med detta icke påstående, att chicanen bäraf är alldeles oaftvättlig. Af skrissättet föreställer jag mig således först, t huru sö nämnde artikels literata författarinna, medelst sax eller tälgknif, gått att hvässa sin uddlösa hönsvimge-penna, och tycker mig se 2 2 mad allt för Hbroadana träckar hecifyrs — —ö—