några timmar på dagen, aftjena ett ofta nog drygt honorarium föräret. Wisserligen kani allmänhet invändas, att ingen bör åtaga sig hvad hon icke känner sig vuxen attj utföra; men Munisipiala befattningar fåicke med lika strängt gransknings begär betraktas, som den oftentliga embetsmannens handlingar, och Götheborgs Quarantains Commission kan följak. teligen, lika med Talits författate vara tillfreds af det egna medvetandet, att efter yttersta förmåga hafva uppfyllt medborgliga pligter; hvarigenom samma kan med lugn le ät både den högre och lägre pöbelns ansträngningar, — Ehuru det egentligen icke tillkommer mig, att tillrättavisa hvad som egentligen icke har afseende på sjelfva talet, torde mig likväl här i förbigående tillåtas erindra, att Camarillans oförliknelige Korrespondent, phärstädes, måtse tvifvelsutan vara den värdigaste stallbroderl, efter som de notiser han meddelat: om käppens användande; om vlunkandet från börsen 3? om utstrykning ur rullor,? om det sprutande nationalgardet o. s. v., så nära öfverensstämma med hvad heder och sanning, äfven af ett motparti kräfver. — Önskeligt vore emedlertid, att Camarillans representant, Wälborne Herr Olyckssogel, ville litet me. ra tänka förut , innan han nedsätter sig att i ligans intresse fabricera paskiller, lögner 0. m. d.; han skulle då icke blottställa sig för , att utskrattas å det ställe, der man närmast är i tillfälle att kunna kontrollera hans pöbelktiga uppsattser; och att icke å den ort han vistas, blifva ännu mera f5raktad för sina nedriga och bedrägliga uppgift I ter! — Adjö för denna gången! Kan Camarillan styra sin hyrda Olycksfogel, sina själsförvanter Stockholms Tidning, Granskaren, Jcurnalen och den skråderande, korumperade Argus, så skulle det oendligen fägna mig: ty jag sluppe då att ännu en gång emot min villja nedstiga till svaromål å hofaristokratiska radotterier; — men om detta icke sig göra låter, så tr vill jag lika anspråkslöst som nu, med tjenliga vapen fortsätta en obehaglig strid mot desse anförvanter af dem, som skulle finna sig rätt väl af det gräs, som frodas på våra torg, — eFö J ) — nn3 — ö sjefständig Göthe.