Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1832, sida 1

ärliga vapen söka möta hela Camarilla Ligans säkallade — svinhugg. För hvar och en scribler, äfven för den mäst slafviske ?Fanders-eländes? Renegat, är det en ovillkorlig pligt, att veta emot hvem han skrifver, innan han går att utösa sin servilistiska galla, Detta hade den höga Camarillans välborne Herr POlycksfogel? bordt betänka, innan han genom utfall mot orätta personer gick att göra sig, om möjligt, ännu mera föraktlig, genom hvad som nu står för hans egen räkning, till hans egen vanira, och hvad som följaktligen icke af mig kräfver någon tillrättavisning! — Mig tillkommer det deremot högtidligen förklara, det Götheborgs Innevånares patriotisme, dess kärlek för Konung och Fosterland, för sanning och rätt, icke kan af något ursinnigt aristokratiskt pöbel ovett i Tidningen Fäderneslandet fördunklas; ty deras kärlek äger icke till grund för sig, hof-smilarens egoisme, hof-lissmarens nedriga afsigter: Regenternes endeoch verklige flenders skamliga beräkningar! — Olycklig den Monark, som icke hade redligare underråter att räkna på, än den korrtsynta skara, som äflas om hans ynnestbevisningar; som genom falska och vrängda fakta eftersträfva hans nådeblickar! För mig är det emedlertid oändligen smickrande, oändligen kärt, att mitt projecterade tal lika handgripligen anslagit aristokraternes puls, som det bekanta utmattade lejonet i fabeln väckte Hyzgnacligans blodtörstiga raseri; ty detta bevisar oemotsägligen: att sanning och förnuft finnes derutiz något som man beklagligen förgäfves söker hos dess klandrare! — Att Camarillan i följd häraf skulle falla i förtviflan öfver detta tal, var ganska lätt att förutse, i anseende ull hennes ådagalagde bemödanden, att nedsätta Svensken på Portugisens försoffrings-punkt; d. v. 3. att han hvarken må våga fritt tala eller vara friheten värdig; men! Ännu synes dock Gud i lof denna tid hos oss vara fjerran, så länge en skattetryckt jord iyckes medgifva odlaren föda öfver för den dag, han med vapen, hämtade ur sina berg, ser sig tvungen att strida för sin Konungs väl, för ändamålsenliga reformer, för sin frihet och jordiska lycksalighet! — Camarillan börjar med att förgrymma sig öf. ver, att lefnadssättet hos handelsklassen härstädes, under den bättre perioden, skall i mat, i vin, i kristaller, i bronzer 0o. 3. v. varit öfverflödande, utan att i sin tanklöshet eftersinna, att hon just närigenom lemnar denna klass en verklig kompliment, såsom indirecte medgifvande, att densam22 22 . me nu, som man säger, rättar mun efter matsäcken 3? — något som man beklagligen icke kan tillämpa på alla, hvilka i allmänhet lefva på de nä