man bordt hoppas. ändock altid är berömligt. — De styrda äro i allmänhet icke otacksamma, och den som äger omdöme erkänner med högaktning embetsmannens bemödanden att gagna sitt samhälle, Huru oumbärlig dock sakkunskap är, och huru lätt man; äfven med bästa vilja och med liberala åsigter, kan låta hänföra sig på irrvägar, upplyses tull ex, af berättelsen om seglationen med mindre farkoster, hvilken troligen föranledt den Kongl. Förordning, som i sistledne Februari utkommit, och som tyckes vara rakt stridande emot landets sanna interesse. Man har hört derom yttras, att vi ligga öfver Danskarna ut detta slags seglation; men detta är lätt förklarligt deraf, att det skulle blifva någat mera vådligt, att idka samma handel med Danska båtar, som nu bedrifves med Svenska, För att ej öfver höfvan uidraga en tid: ningsartikel, livars längd alleredan torde afskrämina mången från genomläsningen, tillägges härvid endast; att sådana exempel som det nyss anförda, tillräckligen ådagalägga huru de förutnämnda tre embetsverken, hvilka, uti de flesta ekonomiska fall, skola höras och utlåta sig samt vidtaga åtgärder beträffande landets rörelse, icke procedera hvarken efter samma åsigter eller samma system, samt att det ena till och med nedrifver hvad det andra uppbygger. Men så beskaffade förhållanden, kunha fi annat än i högsta grad hindra utveklingen af Nationens industriella anlag och förmåga, Som en naturlig följd af det föregående frainställer sig nödvändigheten af, ej allenast en genomgripande reform i detta förhållande, utan ock att denna reform, så framt den skall bilda öfvergången till ett bättre system, endast kan åstadkommas genom centralisation af allt hvad som rörer landets rörelse och finanser, under en chef. Visserligen kunna, jemväl då, misstag äga rum; sådant är åtminstone icke otroligt; men, såsom saken ni är organiserad, äro misstag oundvikliga. Det kunde väl ock hända, att, oaktadt en sålutida förändrad organisation, öfverklagade brister icke afhjelptes; men, då ägde åtminstone den unaflykten icke rum; som nu med skäl kan åberopas, nämligen, ätt ehuru nödvändig bristens afhjelpande än må varä så förmår den myndighet, som vill afhjelpa den, icke uträtta Hvad den vill, när de andre icke vilja detsamma. Centralisationen i denna väg skulle således medföra den ovedersägeliga nyttan, att Styrelsen vunne åtminstone i bestämdhet och skyndsamhet, samt att, med större makt lemnad åt en enda chef, anspråken på dess större verksamhet med skäl kunde förhöjas; så mycket mer, som denne chef kunde af vederbörande fordra ett stadigt ocli fortsatt arbete, i stället för det som nu endast plockvis ästadkommes af personer, hvilka merendels ha mer än en syssla att sköta, och deri äga ett slags ursägt, om de sköta ingen med besked. Med få ord, en total omstöpning af arbetsfördelning och arbetsmetod måste äga rum, om man vill åstadkomma redbart gagn, Reformen i detta hänseende är emedlertid af en så trängande nödvändighet, att om den ej sker snart, så torde de stora fördelar; hvilka 1809 års konstitution lofvat Nationen, äfven i detta fall snart gå förlorade; ty det är endast efter så beskaffade administrätionsåtgärder, som Nationen kan hoppas att de ärender af vigt, som under Riksdagarne skola af utskotten behandlas, ditkomma fullkomligen utredda, och med precision bestämda, hvilka Styrelsen sedan i detalj kan försvara och med sin inflytelse genomdrifva; hvilket åter torde blifva mindre svårt, då det sanna och rätta alltid vinner framgång; hvaremot, såsom nu sker, så vigtiga saker som Rikets nenningavarke AQ — ..