hvilken med bästa vilja dock ej förenar någon praktisk sakkännedom hvaraf har händt, att talare med en fernissa af lektyr, och en stor deklamation, kunnat göra gällande oförständiga projekter, öfver hvilka den redlige mannen, begåfvad med kunskaper, rodnar. Det är ock endast förme delst utstakade förändringar, som ärendernas behandling under riksdagarne betydligen kunna påskyndas, och riksdagarna kunna förkortas, hvarigenom förtroendet så till Styrelsens medlemmar som till representationen kan återställas, hvilket — och detta säges med djupt känd smärta — efter sista riksdagen till den grad lidit, att det måste uppfylla hvarje sann fäderneslandets vän med stort bekymmer, — Insändaren upprepar här hvad berörda Committe mycket rigtigt har framställt, — nemligen att de förändringar som af nödvändigheten påkallas — måtte ske, ehuru utan brådstörtning, dock med all välberäknad skyndsamhet, emedan eljest en förlamande mellantid inträffar, som uti ännu högre grad förvirrar och hindrar Styrelsens jemna gång, och emedan eljest, som gamla sägen går, hästen dör, medan gräset växer, (N. Argus.)