Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1832, sida 1

motständ, derföre mäste det skepp, som endast genom vågornas kraft skulle sättas i rörelse, bestå af leder, hvilka medelst ledgångjern vore förenade, då de följde hafvets rörelse till ömsesidigt utöfvande tryckning och mottryckning. Den medföljande Planchen skall tjena att göra denna sak begriplig. Ett efter denna ritning byggdt fartygs leder höja och sänka sig med vigorna, och åstadkomma genom Rodert eller årorna en fråmskridande rörelse, Som vågornas framoch återgående rörelse är särdeles gynnande tör ett sådant Skepps I fart, så lyder det väl rodret i alla rigtningar, om fartyget är väl construeradt då hafvet är i rörelse, men hastigast far det med eller mot den räsdande vinden. Hafvet är icke blott vid hvad vind som hälst uti vågformig rörelse, utan äfven sedan blåsten upphört och i förhållande till deras storlek på kortare eller längre mellantid, eller fortvarande, och återgilver tillfölje af deras beskaffenhet den genom vinden erhållna tryckningen, till en förhöjd grad (på nordsjön omkring 100falldigt); tillfölje häraf lemnar ledskeppet åt de sjöfarande en stark ihållande kraft, och de behöfva till fartygets förande endast ett element För att kunna jemföra den vågkraft som ett ledskepp utöfvar. då hafvet är i rörelse, med vindens, antager jag att seglen på ett linieskepp, hvilka icke alla hissas vid stark vind, sällan verka starkare än 300 centners tyngd; skulle emedlertid vågornas välde användas vid ett sådant fartyg, så skulle hela dess tyngd, omkring 50,000 centner, delvis komma i rörelse såsom verkande kraft. Ett ledfartyg som på ett häftigt svallande haf utvecklar sin utomordentliga kraft, skulle om det sammanstötte sina mäktiga leder förstöra sig sjelf; sådant kan emedlertid icke befaras, då bestämmandet af en på vattzet flytande, genom vågorna ur sitt hvilande tillstånd bragt kropps rörelse härledes genom calculer, och då från vågornas theori de reglor härflyta, genom hvilkas efterföljd man är i stånd att garentera ledernas bestånd, samt följakteligen kan noga beräkna huru stort spelrum de medelst ändamålsenliga ledgångjern förenade lederna behöfva. i Efter hvad som förut är anfördt, beror det practiska begagnandet af vågornas kraft derpå, att bringa den tyngdpunkt, som är hvarje fast kropp egen, i en vexelverkan med den på största rtan af jorden herrskande vägformiga rörelsen, )ch underkasta den michanikens lagar, Sedan letta Problem hunnit lösas, så äga vi uti ledskep. et en kropp, som lyder menniskame vilja, Ä om på det svallande afa LR vs but Ä KN Jä