Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1832, sida 1

Begagnande af Wågornas kraft för Sjöfarten. Wid de första fartygs förande, beräknade menniskan endast sin egna svaga kraft och vågade knappast att anförtro sig åt hafvet, men sedan bon lärde att begagna vinden, steg skeppsfar. ten till den höjd, att den skaffade communication mellan de aflägnaste folkslag, och bragte civilisation till en högre ståndpunkt. Så fördelaktigt som vinden bidrager till skeppens rörelse. från ett ställe till ett annat, så torde dock en annan uaturkraft, hafsvågornas, berättiga till ännu djefvare förhoppningar, Newton Laplace och flere andra mathematici i äldre och nyare tider, Bemödade sig förgäfves att noga bestämma de mathematiska lagarne för vågornas rörelser, derföre anföres här endast, hvad som har afseende på deras practiska begagnande, Wid betraktande af hafvets vanliga rörelse, ser man, att vågorna höja sig, fortgå, sänka sig och träda tillbaka. Öfverlemnar man åt det svallande hafvet en flytande kropp, så kommer icke endast tryckningen af dess tyngdpunkt att verka, när en hög sjö sänker sig med den, utan äfven tryckninge v af va tenvolumens tyngdpunkt, som med ett ofverskott höjer den ur fördjupningen mellar; vår gorna, ö För att pradtisk använda förenämnde krafter, är det nödigt att förskaffa hvarje tryckning ett , )