Dagens Nyheter – 29 december 1874, sida 2

att vara en tysk ädling. Denne ryttare svängde öfver sitt hufvnd ett pergament och ropade ideligen: — Konungen! hvar är konungen? Den Carlos blef nu i sin tur blek som döden; det såg ut som om den, hvilken nyss dömt sje:f nu skule blifva dömd. — Konungen? hvar är kouuvogen? ropade fortfarands ryttaren; Och slla drogo sig åt sidan, för att låta honom slipppa fram, Don Carios gick honom några steg till mötes; och med säker stämma, eharu hans anpsigtes ytterliga blekhet förrådde själens ångest, sade han: — Här sor ni henom. Hästen stennade tvärt, skälfvaude i alla lemmar. Enhvar lyssnade med återhållen acdedsigt. Ryttaren reste sig upp och blef stående i stigbyglarne. — Hören mig sala, här närvsrande! sade hav; hör, Granada! hör, Burgos! hör Vallsdolid! bör, Spanien! hör, Europa! hör, o verli! Lefve Carl V, den nyvalde kejsaren! Lyckan följe hans regering! ära vare honom, hans söner och hans söners söner! Och sedan han stigit af hästen, föll han på knä och framlemnade den o ficielis ekrifveise som innehöll k.rung den Carlos utnämnande till tysk kejsare.