Dagens Nyheter – 29 december 1874, sida 2

(Insändt.) Härordningsförslaget. Naturligtvis känner man ännu ej det af chefen för Jandtförsvarsdepartementet utarbetade förslag till ny härordning, om hvars antagande proposition till instundande riksdag förväntas. Då likväl alla underrättelser sammanstämma deri, att krigsministerns förslag blott lär vara en omskrifning utaf det inom generalstaben utarbetade, af kommitterade granskade förslag till ny kärordning, som vid slutet af senaste riksdag bland dess ledamöter utdelades; så påtvingar sig nödvändigt den frågan: kan och bör svenska folket åtaga sig de betydligt ökade bördor! för sitt försvarsverk, som i sistnämde förslag fordras? För värvarande uppgår Sveriges värfvade. och indelta armå till något mera än 33,000 man, och enligt den i generalstabens armåförslag uppgjorda beräkning, är de mnuvarande fem beväringsklassernag effektiva styrka, efter afdrag af det för flottan; angifna behof, 85,700 man, hvadan således hela den för vårt lendtförsvar tillgängliga styrkan ckulle uppgå till 118,700 man. Med Sveriges insulära läge tyckes väl denna ermå, om den erhåller erforderlig öfninvg, böra vara fullt betryggande för rikets försvar, synnerligast gom, i händelse af ett fiendt!igt anfall, understöd af en norsk förbundskår om 15 å 20,000 man alltid kan påräkuag, och dessutom fottan också bör kunna lemna ej oväsentlig hjelp vid försvaret af våra kuster. — Under de 70 år som förflutit sedan beväringssystemet här i landet infördes, har aldrig heller varit ifrågasatt något behof att öka våra försvarskrafter, förr än riksdagen påyrkat den skattskyldiga jordens befriande från indelningsverkets tunga; och hade denna fråga ej kommit å bane, är också mer än sannolikt, att den nuvarande försversstyrkan fortfarande skulle ansetts tillräcklig, samt endast tillökniog i något specialvapen, såsom artillerioch ingeniörtrupper, möjligen ifrågakommit. Men nu ser det ut, som vederbörande velat passa på tillfället, att, såsom vilkor för befrielse från indelningsverket, framställa anspråk på en högst betydlig tillökning i armåns styrka, och framför allt dess dressyr riktigt efter preussiskt mönster. Sålunda föreslås i det nya härordningsförslaget att fältarmens styrka bör uppbringas till 160,106 man, hvaraf 124,780 man fälttrupper, deri inbegripna 17.064 icke stridande, samt 35,326 man depottrupper, och att för detta ändamål beväringsskyldigheten, eller, som det numera kallas, värnepligten skall utsträckas från och med 20 till och med 31 året och således ökas med 7 åldersklasser; att de 6 första åldersklasserna skulle tillhöra linien, men de 6 äldre landtvärnet, hvilket lika med linien skulle hafva fulla befälskadrer och omfatta alla vapenslag, men, med undantag för mönstrinpgar och några kortare öfningar, icke kunna inkallas förr än det erfordrades för landets försvar; hvarjemte de värnepligtige skulle från och med 32 till 40 året tillhöra landtstormen, hvilken dock egentligen borde afse ortförsvaret. Vidare föreslåg, att öfningstiden för fotfolket bestämmes till 10 och en half månader första året och med 30 dagars repetitionsöfningar under 3:dje och 4:de samt 10 dagars under 6 och 7 året; och att ölningarne för rytteriet måtte utsträckas till 17 månader, samt för artilleriet och ingeniörtrupper till 12 månader. Då iotfolkets rekrytmöten nu äro fastställda till 42 dygn jemte 20 dygns rsgementsmöte under tvenne år, eller till sammans 124 dygn, samt rytteriets till 90 och artilleriets till omkring 100 dygn, och då många äldre officerare uttala den åsigten, att den indelte soldaten nästan aldrig uppnår större färdighet, än vid ubträdet från rekrytskolan vunnits, så innefattar också påståendet i förslaget, att de värnepligtige icke kunna utbildas till militäryrket på kortare tid än nu föreslås, den hårdaste anklagelse mot vår krigsstyrelse som hittills blifvit framkastad. Slutligen upptages årliga kostnaden för den nya armån till icke mindre än 28,750,000 (säger tjuguåttmillioner sjuhundra femtio tusen) kronor, uti hvilket anreenliga belopp dock synbarligen icke ingå de betydliga summor som komme att erfordras för auskuffande af beklädnad, vapen, utredning af alla slag, hästar och tross åt en så ofantlig härmassa. Att uppställs stora fordringar är lätt, men lyckligtvig har dock riksdagen ett ord med i laget, och så billig och enträgen landtmannepartiets önskan än må vara, att den oprivilegierade jorden omsider måtte befrias från indelningsverket, gå äro vi dock förvissade, att klokheten och fosterlandskärleken skola bjuda att förslaget icke antages, åtminstone icke utan väsentliga modifikationer. Billigt är, att, om indelningsverket upphör och den värfvade armen lämpligen inskränkes, värnoepligten i stället utsträckes till-och med 26 året, hvarigenom de värnepligtiges antal komme att ökas med 15,524 man och såledags uppgå till 101.224 man, och