Dagens Nyheter – 29 december 1874, sida 2

TU UN TTT stred, hedrade u,i ålderdomen, hvilken är näst Herren Gud den mest vördnadsvärda i verlden. Jag vill icke göra er rikare än vi är, men till minne af mig, skall ni jemte era öfriga namn hädsnefter bära namnet Carles, och i öfre delen af er vapensköld skall ni insätta det Burgundiska lejonet. — Låtom oss pu höra don Ruiz dom. Riksöfverdomere, träd fram och skipa rättvisa! Ena djup tystbad inträdde nu. Alla ögon riktades åt don: Ruiz, och alla öron spetsades. Se här hvad man såg och hörde: Donna Mere6dås, hvilken hittills varit orörlig som en staty, tycktes med möda frigöra sina: fötter från marken, och efter att med långsamma och bög idliga steg ha tillryggalagt det korta afstånd, som skilda henne från hennes man, hvilken stod framför henne med korslagda armar, sade hon: — Seanor, vid allt hvad heligt är i himmelen och på jorden beder er modern om nåd för sin son! Under nästa ögonblick utkämpades i don Ruiz hjerta en iyst kamp, hvilken sfspeglade sg i hans anlete. Derefter lade han sin exa hand på Merc6dås hufvud, och med en röst och en blick af outsäglig miidhet y:trude ban: — Jag förlåter! Ett starkt sorl lät nu höra sig bland folket. Don Fernand bleknade. Han sökte