Dagens Nyheter – 29 december 1874, sida 2

VLBSESBRSNSN EA — Utrikes-N yheter. . Det har, som bekant, ofta blifvit sagdt att furst Bismarck de facto skulle vara så godt som enväldig inom Tyskland; man char icke tröttnat att åter och återigen upprepa att icke blott riksdagen, utan äfven kejsaren dansar efter den allsmäktiget rikskanslerens pipa. Oriktigheten af denna uppfattning ådagalägges tillräckligt såväl af den allmänna karaktären hos den tyska nationen, hvilkens hela utveckling häntyder på en öfvervägande kritisk tendens, som ock af de konstitutionela förhållandena i våra dagars Tyskland. För den som icke af dessa omständigheter vill låta öfvertyga sig att furst Bismarck lika litet som någon annån är allenaherrskande inom det tyska förbundet, må det emellertid vara lärorikt att något närmare reflektera öfver de tilldragelser som nyligen timat i Berlin. Man skall äfven af dessa tilldragelser finna att den onekligen ganska dominerande ställning, som Bismarck för närvarande intager inom den tyska politiken, ingalunda är grundad på det våld, som i framgången ser sitt enda berättigande. En korrespondentfrån Berlin till Kölnische Zeitung skrifver i detta syfte följande, hvaruti vi fullkomligt instämma: Af de aktstycken, som under den Arnimska rättegången blifvit offentliggjorda, framgår ganska tydligt att vår rikskansler icke är allsmäktig. Huru skulle han eljest så länge kunnat åtnöja sig med en sådan underlydande som grefve Arnim? Den forne tyske gesandten i Paris beklagar sig öfver skärpan — för att icke säga grofheten — i den uppsträckning som han erhöll af furst Bismarck, och detta i viss mening med allt skäl. Men icke desto mindre kunde icke ens de eftertryckligaste tillrättavisningar förmå grefve Arnim, vare sig att förändra sin hållning och afstå från sin opposition mot Bismarck eller att begära sitt afsked. Att rikskansleren icke helt enkelt afskedade gesandten, hvilket han otvifvelaktigt helst velat, bevisar i hvad fall som helst att grefve Arnim måste haft ett mäktigt stöd i de bögre regionerna. Allmänna åklagaren i Arnimska rättegången, stadsadvokaten Tessendorf har, med anledning af dr Majunkes-häktande erhållit afsked från sin förra befattning och blifvit utnämd till appellationsråd. Grefve Arnims helsotillstånd lärer fortfarande vara ganska betänkligt. .Huruvida han efter strafftidens slut kommer att företaga en resa till södra Europa eller ej, är ännu icke afgjordt. Efter utståndet fängelsestraff ämnar grefven vistas någon tid på sitt gods Nassenheide, enär läkarne rekommenderat honom landtlifvets lugn såsom det bästa medlet mot hans under den senaste tiden förvärrade underlifslidande, Tidningarne i Berlin hafva mycket funderat öfver hvad innehållet kunnat vara i de kyrkopolitiska aktstycken, hvilka framlades för rätten under processen mot grefve Arnim, men enligt domstolens eget beslut icke blefvo offentliggjorda. Man är numera temligen all. mänt ense om den åsigten, att de ifrågavarande handlingarna sysselsätta sig med det påfveval, som kommer att ega rum efter Pius den niondes död. Både i Berlin och Paris hafva ymniga snöfall inträffat. Snön ligger i stora massor på gatorna och såväl Paris-, som