Fjorton dagar derefter var jag don Ruiz maka, — Don Ruiz har hållit sitt ord såsom det anstår en ädling; men naturen har icke velat göra sig till medbrottsling i vårt bedrägeri, ty ehuru don Ruiz alltid egnar don Fernand en faders omsorger, har don Foernand aldrig för don Ruiz hyst en sons känslor. — Nu, sire, vet ni allt! ... — Allt, utom den verklige faderns namn, yttrade konungon. Och det måsta ni säga mig. — Don Inigo Velasco! stammade Mercedes, i det hon sänkte ögonen. Det är bra, gade konungen; jag vet nu allt, hvad jag nu viile veta. Derpå lemnade han den kaäböjande qvinnan, samt gick allvarlig och grubblande ut ur rummet, i det han mumlade för sig sjelf: — Jag visste väl att det var omöjligt att en son slagit sia egen far.