Dagens Nyheter – 24 december 1874, sida 1

nade derefter rummet, sägande endast dessa tre ord. — Gud bevsre er! Jag befann mig åter allena. I hvarje ögonblick väntade jag att få ee min fer inträda, och jag darrade vid tanken på att jag skulle nödgas inför honom afgifva en förklaring; men till min stora förvåning hördes han icke af. Då middagstimmen kom, lät jag aäga honom, att som jag fortfarande icke mådde väl, anhöll jag om hans tillåtelse att få äta ensam i mitt rum. Denna tillåtelss blef mig gifven utan alla protester. Tre dagar förgingo ytterligare. På tredje dagen kom Beatrix ånyo och anmälde, såsom hon en gång förut gjort, att don Ruiz önskade tala med mig. 4Likasom första gången gaf jag henne befallning att låta honom inträda. Det sätt, hvarpå han lemnade mig vil vårt förra möte, hade djupt rört mig. Det hade legat någonting sublimt i den vördnad, som han visat en stackars förlorad fiicka. Han inträdde och etsnnade vid dörren. Kom närmare, sennor don Ruiz,sade jag till honom Mitt besök förvånar och besvärar er, är det ej så? frågade han. Det förvånar mig men det besvärar