Dagens Nyheter – 23 december 1874, sida 1

Ryssland till Finland. (Tillfällig korresp. från Finland i dec. 1874) Då uti förra brefvet (infördt i D. N. för den 12 december) endast något knapphändigt antyddes huru man i Ryssland betraktar förhållandena i Finland, så må detta nu få en närmare belysning. Det är med ledsnad som man då främst bar att anmärka, det intet enda af de nu i Ryssland uppträdande partierna har några sympatier för Finland. I allmänhet betraktas Finland af alla partier i Ryssland såsom ett af adel och embetsmän, schwedi (svenskar), beherrskadt land, hvars urbefolkning, de beskedliga finnarne, vänta sin befrielse från det svenska herremannaväldet. Men utgående från denna allmänna synpunkt, gestalta sig åsigterna och delvis äfven de af dessa följande konseqvenser dock olika, allt efter skaplynnet hos hvarje af de nu inom Rysssand förherrskande riktningarne. Med summarisk korthet framställd, är de särI skilda partigrupperingarnes i Ryssland I ställning till Finland följande: Börjande uppifrån, möter man en intri—gant och inflytelserik hofkamarillas tätt slutna falang, bestående dels af kejsarens närmare umgängesvänner, dels af vissa högre embetsmän vid sjelfva kejserliga hofvet. Alla dessa högtställde hofmän, hvilkas hufvudsyfte är vinnande af kejserlig gunst, äro för tillfället jemförelsevis mindre farliga för Finland, emedan, såsom bekant, kejsaren Alexander II personligen är välvilligt stämd för vårt land. Dessa hofvets storheter betrakta dock med misstroende och missnöje den i Finland uppspirande koustitutionalismen och äro prinsipielt ersot alla reformer i frisinnad anda. Kommer så tronföljarens parti, som; med anledning af sina visserligen ibland välmenta, men något föråldrade åsigter och sin fanatism för allt rent ryskt, karakteriserats med följande bonmot af en rysk hofman: e(Sammalryssarne hålla af kejsaren, men hålla med tronföljaren.s. Såsom gammalryssarnes förnämste repreI sentant anses ryska sändebudet i Konstantinopel, den ryktbare general Tgnatiew. Detta parti har äfven en annan centralPunkt, och det är storfursten Konstantin. an påstås i senaste tid ba fått stort inflytande. Gammalryssarne af alla fraktioner äro de mot Finland mest fientliga. De se i allmänhet med afvogt sinne på alla med det stora ryska kejsardömet under tidernas lopp förenade främmande nationaliteter. De skulle helst vilja ha en uniform rysk enhetsstat. Finland, med sin quasi-konstitution, är då naturligtvis en särdeles oangenäm stötesten för dem. De tycka att detta Finland utgör likasom härden för de af dem s. k. separatistiska strätvandena. Inom pressen representeras detta parti dels af den ryktbara, af hrr Kåtkof och Leontjeg utgifna, tidningen Moskowskie Wjädomosti (Moskua tidningar), dels af det i Petersburg utkommande, af tronföljaren, påstås det, med subvention försedda bladet Ruski Mir (Ryska verlden). Främst bland de liberala partierna står det stora nationela, med den i Petersburg utkommande, af professor KraJjewskyredigerade tidningen Golos (Rösten). Detta partis bantrförare, ochi synnerhet hufvudredaktören för dess organ, äro särdeles fördomsfullt intagna mot Finland. De tycka att en sådan snut borde i allt foga sig efter det stora fäderneslandets intressen och i allmänhet icke göra så mycket väsen af sig. : Det är de, eom hittat på uttrycket rikets nordvestra hörn för betecknande af Finland; de vilja icke heller tåla att detta hörn skall förr, än Ryssland i sin helhet, vara i åtnjutande af konstitutionela institutioner. Så intager det s. k. tyska partiet ett egendomligt och framstående rum i Rysslands kulturhistoria ända till våra dagar. Sedan Peter den Stores tider på allt möjligt sätt omhuldade, ha tyskarne (egentligen tyska och ättlingar af svenska ) adelsmän från de s. k. Östersjöprovinserna) förstått att bibehålla en viss maktställning i den ryska staten. Under loppet af halftannat århundrade ha de onekligen mest bidragit till det ryska statsskickets utbyggande. Icke så tå af Rysslands störste statsmän och fältherrar ha varit af tysk (äfven svensk) härkomst. Hvad under då, om med tiden det tyska elementet, understödt af kejsarnes mer eller mindre tyska uppfostran, så småningom erhöll ett öfvervägande inflytande. Det är mot detta, som nu alla sennina rvssaras gielfstvrelseheoör