Dagens Nyheter – 23 december 1874, sida 1

helt oförmodadt befallde oss att utbyta vår ömhet mot bat. Merc6dös gjorde här ett uppebåll i sin berättelse, likesom väntade hon ett uppmuntrende ord ei konungen, innan hon ville fortsätta. Konungen yttrade emellertid endast detta: — Jag vet verkligen icke hvad kärlek är, eftersom jeg sjelf ännu aldrig älskat, min fru. — Då, sire, svarade Mercedes nedslagen, måste jag anse mig mycket olycklig, ty ni skall icke begripa ett enda ord af hvad som återstår mig att säga. — Ni misstager er, senvorea, Glöm ej, att jag varit konung alltsedan jag ännu var ett barn... En konung är domare; jag har hunnit lära mig hvad rättvisa är, Mercedes fortfor nu: — Vi glömde icke-snart det heliga löfte vi gifvit hvarandra. Man hade skiljt oss åt, men just detta förhållande gynnade vår kärlek. Våra föräldrar tänkte icke på, att ju större hindret är, desto säkrare är kärlekens seger deröfver. Min fars hus i Cordova låg invid Guadalquivir; mitt rum, det mest afsides belägna i hela huset, hade ett fönster som vette åt floden. Min älskare köpte sig en båt och förklädd till fiskare, företog han sig trenne gånger i månaden en fsrd från Sevilla — bhao uppgaf i sitt DEN FÖRLOBADE BONEN. 48