Dagens Nyheter – 22 december 1874, sida 1

-— 000sig en sådan anklagare? Stackars barn, för henne återstod intet annat än att sammankoäppa sina händer och gråta. Och hon sammanknäppte händerna och grät. Don . Carlos betraktade henne en stund, och kanske var det en olycka, att hon icke derunder vågade lyfta sin blick upp till honom; .ty hon skulle då helt säkert ha märkt den blick af medlidande som framsköt ur hans ögon, huru hastigt öfvergående den än var. — I morgon, sade han, skall du jemte hela Granada, få höra min dom öfver denna undersåte. Till dess kan du gerna stanna här i slottet; det tjenar ingenting till att du återvänder till klostret. Ginesta kände inom sig, att hvarje bön från hennes sida skulle vara fåfäng, och hon reste sig derför åter upp, i det hon yttrade: — 0, könung! glöm icke att, fastän jag är en främling för dig i verldens ögon, är jag din syster inför Gud! Don Carlos gjorde en åtbörd med handen. Ginesta neg och aflägsnade sig. Donua Flor väntade fortfarande utanför dörren. Ginesta berättade för henne, under det de passerade några af slottets många rum, hvad som förefaliit mellan henne och konuvgen, Men efter en kort stund hördes någon tillropa en kammartjensre, att konuvgen önskade tala med riksöfverdomaren. DEN FÖRLORADE SONEN, 44