Dagens Nyheter – 21 december 1874, sida 1

och att ni, en obeväpnad gubbe, endast behöft säga ett ord, för att... — Gif mig värjan! sade don Inigo. — 0! men kom väl ihåg, att detär för er: skull allena jag gifver mig; att det är pi ensam, som hos mig väckt på en gång fruktan och vördnad, och att det är blott för era fötter — märk, icke ens för konungens! — jag nedlägger denna värja, röd af blod från spetsen ända till fästet. Och han nedlade ödmjukt sin värja för don Inigos fötter. Riksöfverdomaren upptog vapnet. — Det är bra, sade ban samt tillade derefter: himlen är mitt vittne, don Fernand, att ehuru vid detta tillfälte du är den snklagade och jag är din domare, skulle jeg ingenting högra önska än att få byta plats med dig; jag skulle lida vida mindre af den fara som du löper, än jag lider af den sorg som jag känner. — Men hvad ämnar ni då göra med mig? frågade don Fernand, i det att ett moln öfvorfor bans panna. — Du skall gifva mig ditt hedersord på stt du icke söker fly och att du begifver dig tiil fängelset, för att der afvakta konungens. dom. — Jaså... Ja, ni har mitt löfte. — Följ mig då. DEN FÖRLORADE SONEN. 43