Dagens Nyheter – 21 december 1874, sida 1

togo de som följde honom — allt under det de sinsemellan samspråkade angående det djerfva: och lyckliga sätt, hvarpå.de sett honom fäkta — ett sådant uppförande, att man nästan kunde tro, att det ver för att hedra den unge mannen de eskorterade honom. Efter att ha gått utför den från Alhambra ledende backen, mötte don Fernand tvenne beslöjade fruntimmer; båda stannade och uppgåfvo samtidigt ett rop af öfverraskoing och glädje. Han sjelf stannade äfven, dels i följd af. detta rop, dels ock lydande den magnetiska känslö, som msn brukar erfara, icke allenast då man möter en kär och älskad person, utan understundom jemväl när man gnart kommer et; möta en. sådan. Men innan hen hann fråga sig sjelf, hvilka dessa två qvinnor voro, till hvilka hans hjerta kände sig draget med en så emetståndlig makt, helsade honom den ena med en slängkyss och den andra framstammade hans namn. — Ginesta! donna Flor! mumlade nu don Fernand, under det atr, tack vare denna respekt, som :stora olyckor i silmänhet ingifva . menniskor, de, som varit den unge mannen följaktiga från torget las Algives, och som ämnade gå med honom ända till fängelset, äfvenledes stannade på något afstånd, för att lemna fången tillfälle att ostörd tala med de två fruntimren, som syntes vara med honom nära bekanta.