Dagens Nyheter – 18 december 1874, sida 1

— Flor, min flicka, vi kunna ickn stanna här längre. — Ja, ja, utbrast Mercedös ifrigt; resen härifrån! Den unga flickan föll ned på sina båda knän och yttrade: — Min fru, välsigna mig, på det att det försök, jag går stt göra, må krönas med större framgång än hvad ni sjelf försökt, Moercedös utsträckte sina båda händer öfver den unga flickans hufvud och sade med matt stämma: — Må Gud välsigna dig, såsom jag välsignar dig! Härefier ! reste sig donna Flor upp och gick med vacklande steg fram till sin far, hvilken bjöd henne sin arm och ledde henne ut ur huset. Men när hon gått några steg på galan, stannade hon plötsligt. ; — Hvart går ni, min far? frågade hon. — Vi gå til slottet Alhambra, för stt taga i besittning den bostad, som konungen har låtit ställa i ordning för vår räkning, och hvilken jag föredrågit framför den don Ruiz erbjudit oss. — Godt, min far; jag följer er. Men jag vill endast bedja er, att ni tillåter mig under vägen göra ett besök i Annovciade-klostret. — Ja, svarade don Inigo; du har rätt, der finnes verkligen en grund att bygga det sista hoppet på.