Dagens Nyheter – 15 december 1874, sida 2

ningar att få in en eller två kandidater ha beaktats, och den nu valde är en man direkt från hyfvelbänken, men en man med både insigt och god omdömesförmåga. Han skall ock såsom Göteborgs arbetares verklige kandidat häfda sin plats, måhända mer än mången annan, som upplyftats på arbetarnes axlar och nu har säte och stätnma i rådsförsamlingen. Grosshandlaren Sten Hellings val till stadsfullmäktig torde minäre få tillskrifvas några personliga förtjenster än att han är delegare uti en känd och aktad firma. Pianofabrikören Malmsjö, äfvensom handlandena F. Z. Stenhoff och Axel Lilljequist äro alla hbegåfvade och aktade män, hvilkas val kan anses särdeles lämplfgt. Till sist ba de röstberättigade kallat till rådsförsamlingen en nyligen från Malmö hitflyttad tulltjensteman, tullinspektor W. Lieberath, en person, som genom sättet att sköta sin tjenstebefattning gjort sig i hög grad omtyckt af alla, som med bovom kommit i beröring. Dertill kommer att br Lieberath är vänsäll och bjertegod samt har uti hela sitt uppträdende något tilldragande. Dessa egenskaper måste det vara som öppnat vägen för den humane tulltjenstemannen till stadsfullmäktiges samlingssal, enär hr Lieberatb, med all aktning för hans person 1 öfrigt, ej gjort sig känd såsom kommunalman. Ett godt kan detta val medföra, och det är att vederbörande generaltullstyrelse får ögonen öppna för krafvet af flera tjenstemän i Göteborgs packhus. Såsom det nu är, med förmågor, sådana som kr Lieberath, är det ändå ej möjligt att tillfredsställa fordringarne: på skyndsam tullbehandling af den mängd varor, som gå häröfver. När na hr Lieberath får såsom stadsfullmäktig tagas i anspråk, skall expeditionen varda för summad — och då få valmännen plikta härför — men de kunna också bärigenom få sin länge hysta önskan om tillräcklig tjenstepersonal i packhuset beaktad Till sist en anekdot: Vid det förberedande valmötet å Börsen, då hr Lieberath föreslogs till kandidat och detta med blandade ja och nej besvarades, framträdde en tullvaktmästare och sporde: med hög röst: Hvarför, mina herrar, viljen I ej ha tullförvaltaren? Han är en bra karl och känner till.stan, fastän han ej varit här länge. Naturligtvis kunde ordföranden ej gifva den högröstadeinterpellanten annat svar, än att han finge nöja sig med församlingens, uttalade mening. v