Dagens Nyheter – 15 december 1874, sida 1

so MR oc som då mean i en fäktsal åser en öfoingsstrid, den der utkämpas med floretter. För öfrigt må det icke förgätas, att dueller hörde till tidens: bruk, och att endast få dagar förflöto, utan att man, i större städer åtminstone, fick bevittna sådana skådespel:som det don Fernand och don Ramiro nu bjödo på. Uppehållet blef kort. Ingendera ville vänta längre än som behöfdes föratt hemta andan, och oaktadt ropen: Begagnen den tid, som. är er medgifven! hvilka rop upprepades flera gånger af åskådarne, rusade de båda fienderna åter mot hv.randra med förnyadt raseri. Men denna gång hade värjorpa knappt hunonit korsas, förrän man hörs de en flämtande röst uttala dessa ord: — Upphör, don Fernand! upphör, don Ramiro ! Allas hufvuden vändes åt det håll, hvarifrån rösten kom. : — Don Ruiz af Torrillas! utropade åskådarne, i det de drogo sig tillbaka. Och i detsamma inträdde don Ruiz inom den för de stridande afsedda kretsen samt närmade sig sin son. Förmodligea hade han blifvit underrättad af donna Flor om hvad som. var å färde; och han kom nu för att skilja duellanterna åt. — Upphören med striden! ropade han ånyo i befa lande ton. — Min far!... mumlade dsn Fernand med otålighet.