Dagens Nyheter – 14 december 1874, sida 1

sett den slutsatsen, att hon icke stod under bevakning af någon mycket sträng far eller någon mycket misstänksam förmyndare, eftersom det var henne tillåtet att visa sig i ett fönster, som icke var beläget högre öfver marken än sex å sju alnar. Hvad det vidkommer at hon möjligen kunde vara gift, tänkte jag ej ens derpå; hennes ålder tycktes knappt uppgå till fjorton år. — Men jag känner er, don Ramiro! utbrast don Fernand; ni är; eller snarare — ty kärleken synes verkligen ha åstadkommit stora förändringar hos er — ni var icke den man, som behöfde grubbla länge för att finna lösningen på ett sådant problem. Hvarje ung flicka — det må nu anses för en natureos nåd eler en gunst af samhället — hvarje ung flicka hsr en duenna, hvarje duensa har win svaghet, denna svaghet har ett lås, och detta lås öppnas med en guldnyckel. — Jag trodde detsamma, min kära dou Fernand, sade den unge mannen; men denna gång bedrog jag mig. — Stackars don Ramiro, det var en stor olycka! Ni kunde då kanhända icke ens få veta bvem hon var? — Åbjo; dertill behöfde jag ej muta bvarken någon batjent eller duensa. Jag gjorde en tur kriog qvarteret och anlände snart till en stor och vacker gata vå andra sidan DEN FÖRLORADE SONEN. 37