Dagens Nyheter – 10 december 1874, sida 6

Utrikes-Nyheter. Att folkundervisningen i Frankrike, liksom öfver hufvud taget i alla katolska länder, står särdeles lågt, är en känd sak, hvars verkningar på många sätt framträda i landets offentliga lif. Det är emellertid icke allenast på den lägre undervisningens område, som Frankrike blifvit efter flera mindre nationer, utan äfven i fråga om universitetsbildningen återstår derstädes mycket att önska. Onekligen förefaller detta faktum ganska egendomligt; då man vet att Frankrike särskildt under de senare åren framtett så många inom vetenskapen lysande namn. Detta förhållande utgör dock endast ett bevis derpå, att dåliga institutioner, hur bristfälliga de än äro, icke kunna helt och hållet förqväfva de andliga krafter, som lefva inom en nation. Inom franska nmationalförsamlingen har nu, såsom ett i måndagsbladet infördt telegram redan omnämt, frågan om frigörandet af universitetsbildningen blifvit väckt. Förslaget, som framstälts af grefve Jaubert, åsyftar att upphäfva statens myndighet öfver universitetsbildningen, hvarigenom hela den högre undervisningen skulle erhålla fullständig frihet. Såsom bevis på det beroende, hvaruti den högre undervisningen i Frankrike för närvarande står af statsmakten, må endast erinras om, huru ofta regeringen begagnat sig af sin rättighet att utan uppgifna skäl afsätta professorer. Guizot, Renan, Michelet och flera andra universitetslärare, hvilkas namn äro stjernor Pe samtidens vetenskapliga himmel, ha lifvit offer för politisk eller religiös förföljelse från regeringens sida, Hvad som isynherhet ådragit den i nationalförsamlingen under den 3, 4och 5 i denna månad förda debatten öfver grefve Jauberts förslag ett så öfvervägande intresse, att den är dagens samtalsämne inom alla politiska kretsar, är den omständigheten, att förslaget blifvit taget i försvar af personer tillhörande fullkomligt olika meningsgrupper inom församlingen. Hr Edouard Laboulaye, den grundlige kännaren och spirituelle skildraren af det amerikanska undervisningsväsendet, hvilken tillhör den reublikanska centern, och monseigneur upanloup, biskopen af Orlgans, de klerikales förnämsta stöd, uppträdde båda för förslaget, naturligtvis af helt olika bevekelsegrunder. ir Laboulaye såg i antagandet af grefve Jauberts förslag en i frisinnad riktning gående reform, hvilken skulle omdana de franska högskolorna efter amerikanskt mönster, under det ätt msgr Dupanloup önskade förslagets framgång, emedan följden deraf blefve den, att kyrkan så småningom komme att öfvertaga den myndighet öfver undervisningen, som staten lemnat ifrån sig. Hr Challemel-Lacour deremot, tillhörande venster och en af de mest framstående medarbetarne i Gambettas tidning, Republique Frangaise, yrkar på förslagets förkastande just af samma skäl, som msgr Dupanloup förordat detsamma. Han fruktar ingenting mera än kyrkans ingrepp i den veten-skapliga undervisningen. HrLouis Blanc, revolutionens häfdatecknare och loftalare, nu en af de radikalaste bland de radikale i nationalförsamlingen, var den siste talaren under öfverläggningen, Han yttrade: Vi önska all möjlig frihet och särskildt undervisningsfrihet. Men denna frihet är korollariet af all annan frihet. Innan vi kunna rösta för den. bögre undervisningens frigörelse måste vi hafva åstadkommit församlingsfrihet, associationsfribet och tryckfrihet; tyvissa friheter äro af den beskaffenhet att de, tagna enstaka, mycket likna privilegier.n Af nationalförsamlingens 686 närvarande medlemmar röstade 553 för förslagets hänskjutande till en andra behandling och 133 emot densamma. Debatten har, såsom nämdt är, ådragit sig den största uppmärksamhet. Alla tidningar, med undantag af de republikanska, angripa häftigt Challemel-Lacours anförande, Till och med Journal des Dåebats drager i härnad mot honom, hvarvid tidningen dock ingalunda gillar Dupanloups argumenter, emedan frans